Sunday 7 December 2008 photo 1/1
|
Det är en sak jag vill säga, först och främst.
Jag är stark! Riktigt jävla stark!
Det är mitt psyke som får mig att orka med, orka med att bära på denna bördan jag har på mina axlar.
Man måste kämpa riktigt mycket för att få mig att vika undan.. Bara så du vet det.
Dem tunga orden och meningarna som har trängt sig in, från andras munnar in i mitt huvud, är inte längre kärleksproblem eller vanliga struntsaker, det är riktigt allvarliga saker...
och varför just jag? varför blir det mig dom pratar med?
Jo.. för dom vill ha mina råd, dom vet att jag inte öppnar käften och berättar det för någon annan, och dom vet att jag är så ärlig och jag kan verkligen inte ljuga för någon..
jag vet inte om jag orkar lyssna mer! Jag orkar nog inte det...
Men.. jag vill att dom pratar med mig, varför?
Jo, för det är mitt sätt att känna mig accepterad.
Men det är helt fel sätt att känna sig accepterad på, och det vet jag om!
Men en sak.. Det du berättar för mig, stannar hos mig. Det spelar ingen roll vad det handlar om, såsom killar/tjejer, familjeproblem, vad du ska ha för kläder, vem du tycker illa om, droger, sex, kärlek, hundar, katter, musik. Ja precis vad som helst..
Det stannar hos mig. Och jag samlar på mig! Det gör jag, och nån gång måste jag också få ventilera mig, men jag gör inte det!
Jag pratar inte med någon om mina problem längre, för jag orkar inte!
Det är ingen som lyssnar i alla fall.
Och just nu har jag så mycket jag behöver berätta att jag inte ens vet vart jag ska börja... Och det är anledningen till att jag skriver. Där jag skriver allt! Allt om mina problem, som egentligen inte är mina problem utan alla andras, som senare blir till mina problem.. Det är mitt sätt att prata med någon, som egentligen inte finns där för mig.
Jag är stark! Riktigt jävla stark!
Det är mitt psyke som får mig att orka med, orka med att bära på denna bördan jag har på mina axlar.
Man måste kämpa riktigt mycket för att få mig att vika undan.. Bara så du vet det.
Dem tunga orden och meningarna som har trängt sig in, från andras munnar in i mitt huvud, är inte längre kärleksproblem eller vanliga struntsaker, det är riktigt allvarliga saker...
och varför just jag? varför blir det mig dom pratar med?
Jo.. för dom vill ha mina råd, dom vet att jag inte öppnar käften och berättar det för någon annan, och dom vet att jag är så ärlig och jag kan verkligen inte ljuga för någon..
jag vet inte om jag orkar lyssna mer! Jag orkar nog inte det...
Men.. jag vill att dom pratar med mig, varför?
Jo, för det är mitt sätt att känna mig accepterad.
Men det är helt fel sätt att känna sig accepterad på, och det vet jag om!
Men en sak.. Det du berättar för mig, stannar hos mig. Det spelar ingen roll vad det handlar om, såsom killar/tjejer, familjeproblem, vad du ska ha för kläder, vem du tycker illa om, droger, sex, kärlek, hundar, katter, musik. Ja precis vad som helst..
Det stannar hos mig. Och jag samlar på mig! Det gör jag, och nån gång måste jag också få ventilera mig, men jag gör inte det!
Jag pratar inte med någon om mina problem längre, för jag orkar inte!
Det är ingen som lyssnar i alla fall.
Och just nu har jag så mycket jag behöver berätta att jag inte ens vet vart jag ska börja... Och det är anledningen till att jag skriver. Där jag skriver allt! Allt om mina problem, som egentligen inte är mina problem utan alla andras, som senare blir till mina problem.. Det är mitt sätt att prata med någon, som egentligen inte finns där för mig.
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/saaraerlandsson/304049060/