August 2006
Jag inleder här stolt min bilddagbok med något väldigt sällsynt. En bild på David, där han ler. Kanske inte så konstigt eftersom han är ovetandes om min kamera, men ve o fasa, eller se o häpn
Sen fick Simon tag på kameran och det blev lite brunton.
Eller va!? Brun-ton.. är inte det en sån som när den låter så kan man inte hålla sig..
Är nog bäst att köra lite fackspråk istäl
och en David med en kabelvinda kan alltid vara bra att ha tänkte vi så vi slängde med honom också. Man vet aldrig vad en sån kan åstadkomma!