Åh!

Ne, jag har lust att bra skippa skolan. Skita i det. SOVA !!!
.. Fast jag kan inte sova.
Får PANIK när jag tänker på skolan.
Hur i HELVETE ska ja hinna med allt?

Det skulle vara bra om man kunde försvinna,
försvinna och sen komma tillbaka, någon gång nästa år, då allting löst sig, förhoppningsvis....

Eller kanske bara försvinna och inte komma tillbaka?

Jag vet inte varför jag sitter och skriver här, men det känns skönt, att bara skriva, och inte skriva till någon enskild person. Nästan som om jag vill få ner det någonstans för att visa mig själv att jag kan prata om det, att jag klarar det..

Men innerst inne känner jag att jag inte gör det, att jag egentligen inte klarar av ett skit, inte längre, inte efter allt detta.. Det känns jobbigt, att jag förändrats så mke, på grund av andra.

Jag vet faktiskt inte längre vad jag ska ta mig till. Jag slutar äta och sova, men tränar fortfarande skiten ur mig?! Klarar knappt ingenting längre. Hatar det, HATAR MIG SJÄLV!

Och VAFAN sitter jag här och skriver för när jag har så mycket annat att göra? JO, för jag är HELT JÄVLA MISSLYCKAD! ..... helvete...

klart att du inte ska försvinna! och misslyckad är du absolut inte heller!!!