Ikväll satt jag vid en av Guds skapelser - HAVET
Underbart men konstigt
Jag trodde jag skulle må så dåligt
Men nu känner jag en enorm lycka
Jag grät av glädje när jag kände på HAVET
EN konstigt känsla
Jag kände på havet,
något jag inte känt på sen jag var liten.
Mina händer rörde havet, så nära, så nära.
Det är en obeskrivlig upplevelse.
Jag satt vid havet och bad till Gud om att jag skulle överleva.
Jag överlevde.
Jag tänkte på David, han fick aldrig uppleva denna stund med mig.
Och jag grät, men inte enbart av sorg - utan även av den glädje jag kände vid havet
En glädje är tror jag aldrig känt förut.
Och tårarna bara rann.
Satt en lång stund och bara tänkte över livet
över varför och över inget
över allt och över NU.
Men jag var bara så lyckligt gråtande
Så liten och ändå så stor
Som ett barn som lärt sig gå
Jag vågade röra havet.
Något jag aldrig trodde jag skulle.
I sorgetårarna - i glädjetårarna
Jag vann
En så stor seger
Men så vacker

Havet - så stort - kraftfullt
Vågorna med vitt skum
Stora
Och så nära
Fötterna kände
Händerna kände
Jag kände
Havet
Det stora vatten som finns
Så mycket liv
En egen vilja
En sån styrka

Och tårarna bara rinner
Av glädje?
Av sorg?
Av rädsla?

Annons

The photo has no tags

November 2010