8 December 2009
More shit is to come
Blog post from Soclog Idag tänkte jag berätta om min gymnasietid. Min förhoppning är att ni inte begår samma misstag som mig.Historien börjar i ettan. Jag hade just flyttat från min trygga uppväxtmijlö på landet till stan. Från att ha kunnat fly ut i skogen närhelst jag ville, till att inte kunna vara ute själv efter mörkrets inbrott. Från att ha bott hos mamma hela veckan till att bara träffa familjen en gång per månad. Allting var nytt.
Redan efter nån månad kom stressen krypande. I slutändan skulle jag vara stressad under hela ettan och tvåan. Andra året var värst.
Jag var konstant trött och längtade bara efter sängen från det att jag steg upp. Orkade inte delta i diskussioner med klasskompisar.
Blev stressad och ångestfylld över minsta lilla läxa. Kunde sitta och grina över allt skolarbete, bokstavligen.
Fick problem att tänka klart och minnas saker.
Hade ångest över teateruppsättningen jag var med i. Bröt ihop under ett genrep och grät i 40 min. Tack Jesper som tröstade mig.
Allt medans jag visade upp ett falskt leende mot mina kompisar i skolan.
Tillslut önskade jag bara att få bli sjuk eller råka ut för en olycka så jag fick vila på sjukhus.
Mamma sa att jag höll på att bli utbränd. Jag vägrade lyssna och fortsatte piska mig själv till bra betyg. Trots att jag visste att hon hade rätt. Inte förräns jag googlade och upptäckte att jag hade 12 av 16 symptom för utbrändhet ringde en klocka.
Idag har jag insett att största anledningen till att jag lät det gå så långt var för höga krav och för lite omsorg.
För höga krav på mig själv. Sämre betyg än MVG i majoriteten av alla ämnen var inte acceptabelt i min värld.
För lite omsorg om mig själv. Jag kunde inte unna mig vila så länge jag visste att jag hade saker som skulle göras. "Jag ska ta det lugnt när det och det är bortgjort" var en ständig tanke.
Guess what.
Det kommer alltid att finnas saker som ska göras. Och varje gång du tror att du gjort bort allt jobbigt kommer nya saker att dyka upp. Därför ska du unna dig den där lugna stunden just nu och varje gång du känner att du behöver det.
Älskar följande bibelcitat: "Gör er alltså inte bekymmer för morgondagen. Den skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga."
Hakuna matata på er.
Direct link:
http://dayviews.com/samsira/2009/12/8/