Ni kommer aldrig att förstå

Blog post from Soclog Snart har första veckan i Sverige passerat. Är glad över att den förtvivlan jag upplevde första dagarna gradvis har börjat försvinna. Börjar sakta men säkert istället komma in i vardagen igen. Men inte som förut. Ingenting är som förut längre.

Jag har insett hur lyckligt lottad jag är. Saker som skulle ha bekymrat mig förut kan rycker jag bara på axlarna åt nu. Jag har ju det jag behöver och så mycket mer. Låt säga att jag skulle få fnatt och misslyckas totalt med skolan sista terminen. Jamen än sen då? Det är inte som att mina föräldrar inte har råd att ha mig hemma eller att jag blir helt utan framtid och hamnar på gatan. Det går alltid att läsa in ämnen senare. Bara man låter saker ta sin tid löser det sig.

Det frustrerande är att alla andra är kvar i sitt gamla tänk. Oroar sig över onödiga saker. Jagar tomma drömmar. Och det är klart, det är ju jag som har varit borta och förändrats, inte alla andra. Och det går aldrig att förstå om man inte varit på plats och sett allt med egna ögon.
Önskar att alla som kunde tog chansen att fara iväg på volontärarbete i ett fattigt land. Det ger oerhört mycket, man lär sig mer än man gör hemma och man får en annan syn på saker.


Pure love