September
Friday 6 November 2009 photo 1/1
|
Det tog ett tag att inse, inse att jag faktiskt är ensam och tom. Utan dig går livet långsamt och hårt fram, det går inte en dag utan att jag tänker på dig, det gör så ont det du gör mot mig! Jag önskade att jag bara fick hålla om dig igen, att jag fick somna i din famn dom nätter jag inte kunde somna. Jag saknar allt vi gjorde tillsammans, våra knäppa saker vi kunde få för oss att göra. Alla dom minnerna kommer att finnas kvar tills jag tar mitt sista andetag.
En dag kommer jag att sitta med mina egna barn och tala om för dom vad jag och min mamma gjorde tillsammans, hur kul vi hade och hur starka band vi hade, men dom bröts...
Kan du inte se vem jag är idag? Tror du jag är stolt över mig själv, den jag har blivit utan dig?
Jag kan inte se på mig själv i spegeln utan att undra vem den tjejen är, för det är ingen jag känner igen längre. Jag brukade vara glad, skrattade jämt, ha bra självförtroende och vara stark, men det försvann med dig, det va som att du tog den kraften ifrån mig när du vände ryggen till.
Jag vill tala om för dig hur tom jag är och hur mycket jag saknar dig! Men jag får inte fram ett ord att säga längre, jag va alltid öppen mot dig och berättade vad jag kände, men nu glider fingrarna på mobilen när jag vill skriva ett sms, men jag har inte mod till att skicka det till dig. För vad skulle du säga om jag sa att jag saknar dig, du är min mamma!
Vad spelar det för roll om jag inte är den som du hade hoppats att jag skulle bli? Jag är ju fortfarande jag, hon som du sa att du älskade för vilket val hon än gjorde i livet. Du krossade mitt hjärta och det kommer aldrig bli helt igen, fast jag önskar att jag ska kunna gå vidare och vara mig själv igen så kommer jag sldrig kunna det, för det du gjorde och sa sitter som en kniv i hjärtat och allt jag ser och hör som påminner mig om dig gör så ont! Jag tror inte att det är någon som förstår hur ont det gör...
Skjut hellre ett skott i mitt hjärta och avsluta mitt lidande, för inget gör mer ont än det jag går igenom.
En dag kommer jag att sitta med mina egna barn och tala om för dom vad jag och min mamma gjorde tillsammans, hur kul vi hade och hur starka band vi hade, men dom bröts...
Kan du inte se vem jag är idag? Tror du jag är stolt över mig själv, den jag har blivit utan dig?
Jag kan inte se på mig själv i spegeln utan att undra vem den tjejen är, för det är ingen jag känner igen längre. Jag brukade vara glad, skrattade jämt, ha bra självförtroende och vara stark, men det försvann med dig, det va som att du tog den kraften ifrån mig när du vände ryggen till.
Jag vill tala om för dig hur tom jag är och hur mycket jag saknar dig! Men jag får inte fram ett ord att säga längre, jag va alltid öppen mot dig och berättade vad jag kände, men nu glider fingrarna på mobilen när jag vill skriva ett sms, men jag har inte mod till att skicka det till dig. För vad skulle du säga om jag sa att jag saknar dig, du är min mamma!
Vad spelar det för roll om jag inte är den som du hade hoppats att jag skulle bli? Jag är ju fortfarande jag, hon som du sa att du älskade för vilket val hon än gjorde i livet. Du krossade mitt hjärta och det kommer aldrig bli helt igen, fast jag önskar att jag ska kunna gå vidare och vara mig själv igen så kommer jag sldrig kunna det, för det du gjorde och sa sitter som en kniv i hjärtat och allt jag ser och hör som påminner mig om dig gör så ont! Jag tror inte att det är någon som förstår hur ont det gör...
Skjut hellre ett skott i mitt hjärta och avsluta mitt lidande, för inget gör mer ont än det jag går igenom.
Visa toppen
Show footer