September
Thursday 18 February 2010 photo 1/1
|
Som en sol som skiner så klart, som månen som lyser upp en hel stad, som stjärnan på himmlen, så vacker och klar, vakar en ängel över varje barn. En kärlek så svår, kan livet vara riktigt hårt. Ett hjärta som krossats, som sedan blir helt, för att ännu en gång åter bli krossat, man lär sig aldrig. Man gör samma misstag om och om igen, utan att lära sig av dom. En eld som brinner, som en själ som sakta försvinner, rinner tiden ut i sanden, man blir äldre och tar dagen som den kommer, men man förstår fortfarande inte hur hårt man själv kan såra andra, dom som faktiskt älskar en för den man är, men man fortsätter ändå att såra.
Man får aldrig en chans att förklara det man längst i hjärtat vill, det är då man ska inse att det är då hjärtat sviker dig som mest.
Men sen när man sitter där, ensam och sårad, och vet med sig själv att det är ens eget fel att man är ensam. Tänk om man hade gjort saker annorlunda, tagit ett ansvar för sina handlingar, och tagit tag i problemen, men istället springer man ifrån saker och låter problemen bara flyta i luften, rinna ut i sanden, och det är då man blir ensam.
Man sitter och tycker synd om sig själv, gråter på nätterna och vaknar med en ångest i hjärtat, en saknad som svider och en förlorad kärlek man inte kan få åter.
Man får aldrig en chans att förklara det man längst i hjärtat vill, det är då man ska inse att det är då hjärtat sviker dig som mest.
Men sen när man sitter där, ensam och sårad, och vet med sig själv att det är ens eget fel att man är ensam. Tänk om man hade gjort saker annorlunda, tagit ett ansvar för sina handlingar, och tagit tag i problemen, men istället springer man ifrån saker och låter problemen bara flyta i luften, rinna ut i sanden, och det är då man blir ensam.
Man sitter och tycker synd om sig själv, gråter på nätterna och vaknar med en ångest i hjärtat, en saknad som svider och en förlorad kärlek man inte kan få åter.
Visa toppen
Show footer