Det var en dröm då, en verklighet nu, en sanning jag lärde mig leva med och med åren så har jag lärt mig att tycka om det, gillat det och till och med älskat det. Jag kan inte lova att jag kan hålla mitt löfte jag då gav dig, jag känner själv att mina ord börjar rinna ut i sanden och försvinna nerunder jorlden. Du gjorde det inte lätt för mig, varken före eller efter, men känslan jag hade när jag packade mina väska och gav mig av för att undvika allt du skulle göra mot mig, den känslan var underbar, jag var stark, kände mig självsäker och lycklig, och den känslan kunde du inte ta ifrån mig och kommer aldrig att kunna ta den ifrån mig.. Du gjorde mig till den jag är idag, jag lärde känna mig själv genom dig och den jag var innan du fick mig att falla är den du är idag, svag, osäker och rädd... och du vet innerstinne, att det du förlorade den dagen jag gick, var det bästa som hade hänt dig, och den lyckan kan du aldrig finna igen.. men ändå går du vid sidan av en annan kvinna nu, som du kallar för din fru, hon ska föda dina barn och sova i våran säng, och varje gång du vaknar på morgonen kommer du att se mig där, fast du inte vill, men känslan äter upp dig innifrån. Men kanske så måste du inse att du måste leva med den känslan trots allt. Jag vet att du innerstinne tror att du kan knäppa med fingrarna igen så finns jag där igen, men älskling, det är bara en illusion, en dröm.. en fantasi. För hur du än vänder och vrider på det, så har jag slutat att älska dig och vänt mitt hjärta åt ett helt annat håll.

Annons

The photo has no tags

October 2010