Wednesday 16 September 2009 photo 1/1
|
kan inte förstå att du faktiskt är borta snart
älsklingen, du kommer alltid vara mitt allt... jag vet att du inte mår bra och att du behöver komma härifrån men jag vill inte det! Ta mig tillbaka till 6an och 7an... då var det vi HELA tiden... lektionerna red jag på dig, vi racade i skogen, över ängen, badade tillsammans. Hoppade och ramlade av. Alla gånger jag tjöt av skratt när jag bad dig stegra och du snabbt som fan bockade efter... jag saknar redan hur jag förstod minsta lilla del av dig... att jag kunde släppa dig över ängen och veta att du aldrig skulle vara elak, att jag med flit kunde egga upp dig tills du småstegrade på stället, bara för att det var kul. Hur jag när vi va ute och körde alltid visste vad du skulle bli rädd för och hur du kom att aldrig vara rädd när jag körde, om det inte var en traktor, tåget eller vilt... jag saknar hur du busade runt, jag kommer fortfarande ihåg precis vart jag galopperade första gången... på dig ofc... och jag var så JÄVLA lycklig och tjejen som ledde mig bara skrattade!
Jag saknar att jag kunde dig utan och innan... hur skygg du om ansiktet och att du alltid var så snäll!
älskade vännen... jag är ledsen att jag inte ens har hälsat på under sommaren, ens nu sen skolan börjat! fastän du stått i vallentuna... men jag skulle inte vilja göra det nu! <3
älsklingen, du kommer alltid vara mitt allt... jag vet att du inte mår bra och att du behöver komma härifrån men jag vill inte det! Ta mig tillbaka till 6an och 7an... då var det vi HELA tiden... lektionerna red jag på dig, vi racade i skogen, över ängen, badade tillsammans. Hoppade och ramlade av. Alla gånger jag tjöt av skratt när jag bad dig stegra och du snabbt som fan bockade efter... jag saknar redan hur jag förstod minsta lilla del av dig... att jag kunde släppa dig över ängen och veta att du aldrig skulle vara elak, att jag med flit kunde egga upp dig tills du småstegrade på stället, bara för att det var kul. Hur jag när vi va ute och körde alltid visste vad du skulle bli rädd för och hur du kom att aldrig vara rädd när jag körde, om det inte var en traktor, tåget eller vilt... jag saknar hur du busade runt, jag kommer fortfarande ihåg precis vart jag galopperade första gången... på dig ofc... och jag var så JÄVLA lycklig och tjejen som ledde mig bara skrattade!
Jag saknar att jag kunde dig utan och innan... hur skygg du om ansiktet och att du alltid var så snäll!
älskade vännen... jag är ledsen att jag inte ens har hälsat på under sommaren, ens nu sen skolan börjat! fastän du stått i vallentuna... men jag skulle inte vilja göra det nu! <3
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sandini/410076183/