Thursday 22 January 2009 photo 1/6
|
Till minne av John Hron
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna avsommarlovet.Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor iKungälv medsinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat atttältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktensungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjönliggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det ärjusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följerdestigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren somgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och enfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också sökt sig tillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över tillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att seeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: enavpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han harunderläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, tillochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det påatthan,till skillnad från andra elever, inte varittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar atthanhittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla skaföljamed ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man skaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halv elva ochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar enflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han falleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske föratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav enmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget ärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en avdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händerföratti möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Dethindrarinteatt han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar isidan ochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl ochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får deinte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar ochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna äroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl ochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på har sagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Det ärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakar avskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han äromtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare. Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John.De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han skakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i enkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att fåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör hanså.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och Johnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att en avartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigertbeslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror hanattallakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honommer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av dethathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är detvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar sådeträcker.Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet ocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår i huvudet iklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarna vill göradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda, hårda sparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han baravridersigi plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt-ochråttalekenslut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda ochlyfter,släpar ochrullar John till strandkanten och sparkar i honom.Straxinnan hanramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet.Handrunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna stårkvarochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger faständeförståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och anslutersigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, närdekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och läggersig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat uthonomtillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptesdenavmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och enfriman.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och fördetreandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälpavlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder.Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Det är onsdag kväll, en av de allra sista dagarna avsommarlovet.Johnska börja skolan på måndag, åttonde klass. Han bor iKungälv medsinaföräldrar. Fadern är invandrare från Tjeckoslovakien.Johnsstoraintresse är kanot, och i juli har han varit i Oxelösund ochtävlatiungdoms-SM och fått bronsmedalj.
Innan sommarlovet är slut har John och en kamrat beslutat atttältautevid Ingetorpssjön, ett populärt tillhåll för traktensungdomar.Johnsmor skjutsar dem ut och hon känner sig lite orolig. Sjönliggeråttakilometer från hemmet. Pojkarna tycker hon är sjåpig. Det ärjusåpojkar tycker om oroliga mammor. När hon släppt av dem följerdestigentill klippudden vid den södra änden av sjön.
Det är där de ska campa.
Det är någon gång mellan åtta och nio på kvällen. Pojkarna reser tältetoch tänder sedan en eld vid stranden. De ska grilla korv.
Ingen av dem vet att det här är John sista kväll i livet. Desitterochpratar och har roligt. Vad pratar de om? Sommaren somgått?Musik?Kanot? Flickor? Mopeder? Skolan som ska börja?
Mordet
Det är elden som lockar till sig Johns mördare.
Fyra ungdomar, två artonåringar, en sjuttonåring och enfemtonåring,allaskinnhuvuden och nazister, har också sökt sig tillsjön, till enannanudde.
De har laddat upp rejält med öl och sprit. De skriker över tillJohnochhans kamrat, men får inget svar. De beslutar sig för att seeftervilkasom är borta vid elden. Kanske kan det bli en rolig kväll.Därkan jufinnas någon att bråka med.
Femtonåringen sänds iväg som spanare. Han blir förtjust: enavpojkarnavid elden är John Hron, en pojke han inte gillar. Han harunderläsåretbråkat med John och mobbat och slagit honom i skolan, tillochmedhotat att döda honom. I skolan går han under namnet Rambo.
Ingen kan säga varför han bråkat med John, kanske beror det påatthan,till skillnad från andra elever, inte varittillräckligtundergiven.John är visserligen lång, över 180 cm, ochkraftig, nästan70 kg, mennu har Rambo uppbackning.
Femtonåringen återvänder till sina kamrater och meddelar atthanhittaten tönt och idioten Hron vid elden. Han vill att alla skaföljamed ochge John stryk, ja, han föreslår till och med att man skaslåihjälhonom.
De andra vill dricka ett tag till, och det kan de lugnt göra.Stigenfrånpojkarnas tältplats tillbaka till vägen går nämligen förbidenplats därde just nu sitter och dricker. Mellan halv elva ochelvaklampar allafyra in hos John och hans kamrat.
Misshandeln inleds omedelbart. En av artonåringarna kastar enflaskaihuvudet på John, och börjar slå och sparka på honom. Han falleromkull.
John ska säga att han älskar nazister. Han vägrar och får stryktillshangör som han är tillsagd. Han får mer sparkar ändå, kanske föratthantidigare uppenbarligen ljugit och sagt att han inte gillarnazister.
Femtonåringen tar vid och ger John flera sparkar, varav enmyckethårdträffar John i bakhuvudet. Vid det här laget ärJohnskräckslagen.Åtminstone tre i gänget attackerar honom, ofta utannågonsom helstförvarning, också bakifrån. Hans ögon är enligt en avdeåtaladevidöppna som klot, och han kan inte fokusera sin blick.Denirraroupphörligt fram och tillbaka.
Han darrar och sitter till slut på huk med huvudet i sina händerföratti möjligaste mån skydda sig mot mer sparkar och slag. Dethindrarinteatt han får mer. Han får en våldsam hoppspark, sparkar isidan ochmothuvudet. Gång på gång faller han omkull av de våldsammasparkarna.Någonslår honom med brinnande ved i nacken. Någon knuffaromkull honomielden. De tänder eld på pojkarnas tält. De stjäl ochförstörderassaker. John och kamraten ber att få gå hem, men det får deinte.Istället fortsätter man att misshandla John med sparkar ochslag.Tillslut blir han liggande. Hans ansikte är blodigt och svullet.
Bilden av vad som händer under de ohyggliga timmarna äroklar.Mördarnaminns inte, eller vill inte minnas, så mycketunderpolisförhöret. Deskyller på varandra.
Ibland gör de uppehåll i tortyren. De ber hycklande om ursäkt,sägerattsparkar och slag varit misstag, bjuder John på öl ochanslårförsonligatongångar. Ingenting tycks dock kunna hejda nya utbrottavvåld. Deträcker inte att John mot allt vad han tror på har sagtatthan gillarnazister. Han måste ha mer stryk ändå. Det är katternaslekmed råttan,och de njuter av hans ångest och rädsla. Det ärenberusande känsla fördem att så totalt ha en pojke som skakar avskräcki sitt våld.
Efter en sista uppblossande misshandel kastar de honom i sjön.
John kvicknar till och simmar utåt. Han har ont, han äromtöcknadochrädd, men han är en duktig simmare. Ganskasnartupptäckerskinnhuvudena att det inte var så bra att kasta i John.De kanju inteslå honom. De skriker åt honom, kräver att han skakommatillbaka, menhan svarar inte, håller sig kvar ute på sjön i enkvart.Någon kommerpå att tvinga kamraten att ropa att han kommer att fåstryki Johnsställe om han inte återvänder. Livrädd som han är gör hanså.Han roparpå John och vädjar att han ska komma tillbaka, och Johnsvararpå hansrop.
Uppgifterna om vad som nu händer är osäkra, och klaras aldrigriktigtutunder polisförhören. Det enda man vet är att en avartonåringarnaochsjuttonåringen nu går och att de tar Johns vettskrämdekamrat medsig.
Det är just i det ögonblicket John fattar ett ödesdigertbeslut:hanvänder åter in mot land. Är det av oro för kamraten? Tror hanattallakommer att gå, eller tror han att bödlarna inte ska slå honommer?Hanhar ont och han är rädd, men han förstår inte vidden av dethathansbödlar känner. Han är bara fjorton år.
Vi kan inte veta hur John tänker i det ögonblick han börjar simmainmotstranden, men hans beslut får ohyggliga konsekvenser för honom.
Femtonåringen och en av artonåringarna står och väntar. Det är detvåsomvarit mest aktiva under misshandeln, och de har hat kvar sådeträcker.Misshandeln tar fart med ny målmedvetenhet ocheffektivitet,och nu finnsingen flykt. Ett knytnävsslag mot ansiktetfäller Johntill marken. Hanramlar baklänges, och slår i huvudet iklippan. Hansläpas över till engräsplätt. De båda mördarna vill göradet bekvämtför sig när de skasparka honom. Hårda, hårda sparkarträffar hanshuvud, men han värjer signu inte längre med sina armar.
Bödlarna ser att John rör sig, men han skriker inte, han baravridersigi plågor, mumlar något de inte kan förstå. Nu är katt-ochråttalekenslut. Det roliga är över. Mördarna är nöjda ochlyfter,släpar ochrullar John till strandkanten och sparkar i honom.Straxinnan hanramlar i hör de honom åter mumla någonting.
Den här gången märker John knappast att han är i vattnet.Handrunknaroch sjunker sakta mot sjöns botten. De båda mördarna stårkvarochrullar en cigarett. Ingen av dem lyfter ett finger faständeförståratt John håller på att dö.
Mördarna vänder ryggen åt den fruktansvärda scenen och anslutersigtillde andra. En av dem berättar att John sjönk som en sten, närdekastadei honom andra gången. Bödlarna drar sig hemåt och läggersig.Johnskamrat får lift med en bil, kommer hem och slår larm.
Bara några timmar efter att Johns mor skjutsat uthonomtillIngetorpssjön ligger han död på sjöns botten,misshandladtilloigenkännlighet.
Mordet skedde 1995 ( augusti ) och i Januari 2001 släpptesdenavmördarna som fått längst straff. Han är idag 27 år och enfriman.Straffet för honom var 8 år (släpptes fri efter 6 år) och fördetreandra blev det 10 månader, 4 månader och en frikändes helt.
1998 skändades Johns grav, någon drog loss gravstenen med hjälpavlinoroch en bil. Sedan sparkades lyktor och blommor sönder.Någonbestämdesig för att föräldrarna inte lidit nog.
KOPIERA OCH SÄTT IN PÅ DIN BILDDAGBOK, VISA ATT DU BRYR DIG!
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sandras11/322614072/