February
Friday 30 October 2009 photo 1/1
|
VILA I FRID
Gillis Henriksson
---
"Vem var nu pappas sista flickvän?"
Det var jag, och det är en ära för mig!
Dig kan man verkligen inte beskriva med ett ord. Du var allt man kunde önska hos en människa. När jag var väldigt liten vad jag först rädd för dig. Du hade så stort skägg och såg jätteläskig ut. Men tänk av utsidan kan lura än.. Du är verkligen den snällaste människa jag någonsin träffat. Jag kommer ihåg när vi var uppe i Söregård när vi var små, när vi sprang till dig och hälsade på. När vi stod där på gården och tittade på hundarna när dom skällde i sina burar. När vi gick in i ditt stall där du hade alla hästar. Hur snäll Ulla alltid var när vi hälsade på. När vi fick godis vid påsk. När du alltid stannade på vägen utanför när du körde förbi. När du verkligen tvärnitade för att du var tvungen att hälsa på oss.
Varje gång jag träffade dig kom du alltid fram och skulle krama om mig. Du kramade så hårt att man inte kunde andas, att man bara ville därifrån. Jag kommer ihåg hur otäckt jag tyckte det var. Hur jag nästan gömde mig när du kom. Men ändå tyckte jag så bra om dig. Jag minns varje gång jag träffade dig nere i mariannelund. Hur jag kände igen dig när du kom i din bil. Hur jag kände mig tvingad till att gå fram och hälsa, för jag fick alltid så dåligt samvete när jag inte hade hälsat.Jag kommer så väl ihåg hur glad du blev varje gång, och hur mina vänner frågade mig vem sjutton det var. Och jag säger som du själg gjorde en gång: "lilla flicka, du behöver inte vara rädd, Gillis är inte farlig. Gillis är snäll!" Alltid när när vi träffade varandra så pratade vi om söregård. Hur vi sprang där som små barn. Hur vi alltid kallade dig för tomten.
Jag är så glad över att jag träffade dig på ica nere i mariannelund den där fredagen, då när jag satt i kassan på min prao. Jag minns hur jag tänkte "nej, inte gillis. han pratar jämt så mycket..", men det var också sista gången jag fick träffa dig. Och jag är så glad för att jag fick träffa dig en sista gång, ensam utan alla släktingar. När du var glad, och även jag var glad. Så många minnen har jag från söregård, och många tack vare dig. Nu hoppas jag verkligen att du får vila i fred. Att du får fortsätta vara lika lycklig som du var här hos oss. Att du får fortsätta att leva i naturen. Vi älskar dig. Och tack Ulla för allt du har gjort för Gillis, och för oss!
---
Vi minns dig med glädje!
1 december 1932 - 16 oktober 2009
Gillis Henriksson
---
"Vem var nu pappas sista flickvän?"
Det var jag, och det är en ära för mig!
Dig kan man verkligen inte beskriva med ett ord. Du var allt man kunde önska hos en människa. När jag var väldigt liten vad jag först rädd för dig. Du hade så stort skägg och såg jätteläskig ut. Men tänk av utsidan kan lura än.. Du är verkligen den snällaste människa jag någonsin träffat. Jag kommer ihåg när vi var uppe i Söregård när vi var små, när vi sprang till dig och hälsade på. När vi stod där på gården och tittade på hundarna när dom skällde i sina burar. När vi gick in i ditt stall där du hade alla hästar. Hur snäll Ulla alltid var när vi hälsade på. När vi fick godis vid påsk. När du alltid stannade på vägen utanför när du körde förbi. När du verkligen tvärnitade för att du var tvungen att hälsa på oss.
Varje gång jag träffade dig kom du alltid fram och skulle krama om mig. Du kramade så hårt att man inte kunde andas, att man bara ville därifrån. Jag kommer ihåg hur otäckt jag tyckte det var. Hur jag nästan gömde mig när du kom. Men ändå tyckte jag så bra om dig. Jag minns varje gång jag träffade dig nere i mariannelund. Hur jag kände igen dig när du kom i din bil. Hur jag kände mig tvingad till att gå fram och hälsa, för jag fick alltid så dåligt samvete när jag inte hade hälsat.Jag kommer så väl ihåg hur glad du blev varje gång, och hur mina vänner frågade mig vem sjutton det var. Och jag säger som du själg gjorde en gång: "lilla flicka, du behöver inte vara rädd, Gillis är inte farlig. Gillis är snäll!" Alltid när när vi träffade varandra så pratade vi om söregård. Hur vi sprang där som små barn. Hur vi alltid kallade dig för tomten.
Jag är så glad över att jag träffade dig på ica nere i mariannelund den där fredagen, då när jag satt i kassan på min prao. Jag minns hur jag tänkte "nej, inte gillis. han pratar jämt så mycket..", men det var också sista gången jag fick träffa dig. Och jag är så glad för att jag fick träffa dig en sista gång, ensam utan alla släktingar. När du var glad, och även jag var glad. Så många minnen har jag från söregård, och många tack vare dig. Nu hoppas jag verkligen att du får vila i fred. Att du får fortsätta vara lika lycklig som du var här hos oss. Att du får fortsätta att leva i naturen. Vi älskar dig. Och tack Ulla för allt du har gjort för Gillis, och för oss!
---
Vi minns dig med glädje!
1 december 1932 - 16 oktober 2009
Comment the photo
han var alltid så snäll mot alla också!<br />
:'(
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sandrasvahn/420691850/
Visa toppen
Show footer