February
Thursday 12 April 2012 photo 1/1
|
Inatt hade jag en dröm som inspirerade mig att skriva en "liten" snutt. Jag har ingen aning om vilka karaktärerna är, vad som hänt eller nånting. Helt random.
En rörelse i utkanten av mitt synfält fångade min uppmärksamhet. Jag vred på huvudet och fick syn på den gamle gubben, som stod halvt gömd i en springa mellan stalldörrarna. Han visade med en gest att han ville att jag skulle komma. En hastig blick förvissade mig om att ingen såg mig, så jag kilade bort mot stallet med boken tryckt mot bröstet. Inne i byggnaden var det varmt och luktade häst, och det lilla ljus från månen som lyckades ta sig in räckte knappt för att jag skulle se honom klättra upp för den smala, knarrande stegen som ledde till loftet. Med boken i ena handen hade jag bara en fri när jag följde honom upp, men det gick.
"Vad var det du ville?" frågade jag när jag hade kommit upp.
Gubben hade satt sig i den hög av hö som fanns kvar efter vintern, längst in vid fönstret som vette ut mot gården. Han log mot mig.
"Sätt dig, tös. Vi måste prata."
Jag lydde och sjönk ner i höet mitt emot honom, så jag tydligt kunde se hans fårade ansikte i det bleka ljuset som strilade in genom det smutsiga glaset. Mina ögon blev stora av förfäran när han satte sin nötta pipa till läpparna, och jag öppnade munnen för att börja skälla på honom. Eld i ett stall! Hade han blivit tokig?
Men jag kom av mig när en liten, fladdrande eldslåga plötsligt blossade upp över hans utsträckta pekfinger. Gubben flinade när han såg mitt ansiktsuttryck och använde lågan till att tända pipan, innan han släckte den lika lätt som han hade skapat den. Det kändes som ett slags erkännande att få se det.
"Jag borde ha förstått tidigare," muttrade jag. "Jag misstänkte att det var det du var, men jag var inte säker."
"Du är en förnuftig flicka. Jag hade blivit mäkta förvånad om du hade dragit en så osannolik slutsats om en oförarglig gammal man som jag."
Han blinkade spjuveraktigt mot mig och jag kunde inte låta bli att le.
"Du borde ändå inte röka på ett loft."
"Trollkarlseld sprider sig bara när vi vill," fnös gubben.
Jag himlade med ögonen men gav med mig, för den här gången. Istället räckte jag fram den slitna gamla ordboken han hade gett mig för flera veckor sedan. Det kändes som att jag hade haft den i flera år.
"Behåll den du. Den kan alltid komma till nån nytta," sa han. "Nånting har den ju lärt dig, eller hur?"
"Det har den."
"Se då det här som ett slags slutord till lektionen," sa han. "Alla ord har makt. Det spelar ingen roll om det är magiska ord eller vanliga ord som de vi nu använder för att kommunicera. Alla ord har makt. Det är därför man måste tänka sig för innan man öppnar käften."
Han spände blicken i mig, och jag blev alldeles röd i ansiktet. Jag nickade generat.
"De flesta människor förstår inte detta. Det glädjer mig att åtminstone du gör det nu," fortsatte han och log. "Känner du till kraften hos ord kan du uträtta stordåd. Du kan starta krig och förhindra dem. Skada och hela. Det är en magi i sig. Jag gav dig den boken för att du skulle lära dig fler ord, och på så sätt öka kraften i det du säger. Använd dom väl."
Han tittade ut genom fönstret och blossade fundersamt på pipan.
"Jag förväntar mig att vad du än tar dig för så ska du banne mig vara bra på det. Jag förväntar mig sånger i din ära. Jag förväntar mig att det skrivs ord om dig. Idag kommer vår ädle kung prisas i ditt ställe. Ingen kommer att få veta att det var en liten unge som viskade orden i hans öra som sporrade honom att göra det som bara var rätt. Men jag vet. Och jag är stolt över dig."
Jag fick en klump i halsen och tårar i ögonen, och kunde bara nicka som tack. Gubben hostade generat till, uppenbarligen förvånad över det han själv hade sagt.
"Tja, det var väl allt. Jag måste dra vidare nu. Mycket att göra, du vet."
"Dra vidare?" upprepade jag bestört. "Vart då?"
"Det kan jag inte säga, tös. Andra länder behöver nån som drar lite i trådarna. Jag ger mig av imorgon."
"Bara sådär? Men...kommer du tillbaka?"
"Kanske. Men det kommer dröja. År."
För ett ögonblick tvekade han, men sen tog han pipan ur munnen och lutade sig framåt, anmärkningsvärt smidig för en så gammal man, och gav mig en kram med en arm. Han luktade gammal svett och tobak. Jag klamrade mig fast vid honom, och fast jag försökte vara stark så brast jag i gråt.
"Men lilla tös," sa han generat och strök bort mina tårar. "Inte ska du gråta över mig."
"Jag k-kommer sakna dig," snyftade jag.
"Jag kommer sakna dig också, lilla vän," sa han, som om han var förvånad över att det var så. "Seså, det är långt förbi läggdags. Gå hem nu."
Jag gav honom en sista kram innan jag plockade upp min bok och gick bort till stegen. När jag såg över axeln satt han och tittade ut genom fönstret, blossande på sin pipa och långt bort i tankarna. Jag gled ner på stegen, och när jag hade ett ordentligt grepp tittade jag upp igen. Men då var han borta.
Annons
Sanjoh89
Sat 14 Apr 2012 12:00
Såklart att den inte är precis som drömmen! Det hade blivit alldeles för mindfuck.
geminick
Thu 12 Apr 2012 09:29
Fortsätt på detta och gör det till en bok, annars blir jag suuuuuur! :P
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sanjoh89/504124626/
Visa toppen
Show footer