Friday 9 December 2011 photo 3/3
|
när jag hade dig i mina andetag,
var allt perfekt.
du är sjukt saknad, det är elva månader sedan
jag såg dig le, skratta, prata och bara va med dig.
elva hela jävla månader utan dig, det är sjukt.
den åttonde november tog ditt sista andetag ut,
du är helt bäst, snäll, underbar på många olika sätt,
du är sjukt saknad, och i morgon skulle det vara din
födelsedag. du fanns för mig och på min sida hela tiden,
oadsett om vi hade olika åsikter ibland, du är där hela tiden.
hela elva månader, och om en månad är det ett år sedan jag
pratade, skrattade.. det är helt sjukt vad du är saknad.
jag tänker på dig hela tiden, du var som en pappa för mig ett tag,
vi älskade varandra, men sedan när du fick den jävla cancer..
så vart allting förstört, det kännes så. pappa och jag hade varit på
sjukhuset typ as länge, sen så när vi skulle åka hem, sa
doktorerna att du hade cancer, jag märkte att det var något
med pappa i bilen, för farmor ringde.
han sa inget, jag sa inget.
sedan när vi kom hem så kände jag på mig att det
var något, men ville ändå inte snacka om det.
sen så väntade vi till mamma kom hem, sen när hon
hade kommit hem så satt jag på golvet framför tv,
och sen sa pappa att "farfar har cancer" eller något.
jag bara "okej? :(" eller något, det var hemskt.
sen började jag gråta, och jag kunde verkligen inte sluta,
tårarna rann, och vill inte sluta. det gick inte.
hela min kropp värkte, det gjorde ont.
2010 & 2011 har varit väldigt tuffa år för mig.
dom har varit gråt... ungefär.
har inte mått bra sedan 21 aug 2010 helt hundra.
för då dog mormor, och mitt liv började rasa.
har haft sorg innombords hela tiden,
dom här åren har varit riktigt jobbiga, och tråkiga.
snart ett år, fattar inte. tiden går så himla fort,
det är obeskrivligt, ett jävla år utan dig, jag saknar dig som fan.
<3
var allt perfekt.
du är sjukt saknad, det är elva månader sedan
jag såg dig le, skratta, prata och bara va med dig.
elva hela jävla månader utan dig, det är sjukt.
den åttonde november tog ditt sista andetag ut,
du är helt bäst, snäll, underbar på många olika sätt,
du är sjukt saknad, och i morgon skulle det vara din
födelsedag. du fanns för mig och på min sida hela tiden,
oadsett om vi hade olika åsikter ibland, du är där hela tiden.
hela elva månader, och om en månad är det ett år sedan jag
pratade, skrattade.. det är helt sjukt vad du är saknad.
jag tänker på dig hela tiden, du var som en pappa för mig ett tag,
vi älskade varandra, men sedan när du fick den jävla cancer..
så vart allting förstört, det kännes så. pappa och jag hade varit på
sjukhuset typ as länge, sen så när vi skulle åka hem, sa
doktorerna att du hade cancer, jag märkte att det var något
med pappa i bilen, för farmor ringde.
han sa inget, jag sa inget.
sedan när vi kom hem så kände jag på mig att det
var något, men ville ändå inte snacka om det.
sen så väntade vi till mamma kom hem, sen när hon
hade kommit hem så satt jag på golvet framför tv,
och sen sa pappa att "farfar har cancer" eller något.
jag bara "okej? :(" eller något, det var hemskt.
sen började jag gråta, och jag kunde verkligen inte sluta,
tårarna rann, och vill inte sluta. det gick inte.
hela min kropp värkte, det gjorde ont.
2010 & 2011 har varit väldigt tuffa år för mig.
dom har varit gråt... ungefär.
har inte mått bra sedan 21 aug 2010 helt hundra.
för då dog mormor, och mitt liv började rasa.
har haft sorg innombords hela tiden,
dom här åren har varit riktigt jobbiga, och tråkiga.
snart ett år, fattar inte. tiden går så himla fort,
det är obeskrivligt, ett jävla år utan dig, jag saknar dig som fan.
<3
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 550D
Focal length 50 mm
Aperture f/5.6
Shutter 1/60 s
ISO 400