June
Sunday 10 February 2013 photo 3/3
|
Okej, mobba förfan inte bilden .__.
Mådde som bäst då & alla har varit små någongång!
Helt sjukt vad tiden gått fort, jag saknar verkligen när jag var liten och fick vara hos farmor och farfar när jag inte ville vara på fritids. Världens bästa minnen här vi, mycket roliga och tråkiga.. Saknar det som innihelvete, när ni hämtade mig från skolan och sedan fick jag kakor, osv.. ritade, precis allt möjligt. Det betyder guld det som ni gjorde för mig, jag bodde verkligen hos er ett bra tag, sedan så började farfar hosta, sen slutade jag va hos er.. Sedan var ni väldigt mycket på sjukhus hit och dit, sen precis när jag hade fyllt 11 så fick vi reda på att farfar led av cancer, lungcancer. Kommer ihåg allt och det var hemskt. Den 8:e januari 2012, var en lördag, helt vanlig.. webbade med bästavän och så, sedan på kvällen ringde telefonen och hörde att det var pappa efteråt.. Jag gick ut och mamma kom.. och började krama om mig och sen sa "farfar är borta" och jag "är han?" eller något.. sedan började jag gråta, kunde inte tro att det var sant - trodde att han skulle leva ungefär 1 vecka till eller något. Sen så gick mamma bort (pappa var redan borta), sedan kom pappa hem och hämtade mig och så gick han och jag ihop bort dit.. Kusiner osv, var där.. Kändes sjukt konstigt och jävligt tomt bara, glömmer aldrig känslan. Några månader före i augusti 2010 hade mormor gått bort.. och sedan gick en katt bort i oktober, sen dog farfar.. kan inte riktigt förstå än att han inte finns här hos mig, att jag aldrig kommer få se honom, se honom skaratta, höra hans röst.
Även om du inte kan se det här - Men du ska veta att du var guldvärld för mig, du har gjort sjukt mycket för mig och det är jag jävligt stolt över, du fanns där hela tiden och jobbade och jobbade stenhårt med saker.. fixade isen vid hockeyrinken, osv.. du gjorde mycket bra. Har jävligt mycket frågor till dig som jag aldrig kommer att få ställa eller få svar på, det svider.. Det känns riktigt tomt att du inte finns här, du finns inuti mig, men inte utanför. Jag kanske inte sa så mycket saker till dig, som jag gjorde mer med farmor, men du ska veta att jag älskade dig lika mycket som farmor och gör det än, ovadsett om du är borta.. Du mådde verkligen inget bra, du hade bara skin och ben var i slutet, det var hemskt.. du var så smal och glömmer aldrig. Saknar dig som innihelvete, går inte att förklara med ord och kommer alltid älska dig.
Annons
Visa toppen
Show footer