En gång i tiden va du mitt allt men utan tvekan lämnade du mig.
Du gav mig aldrig chansen att nånsin få känna dig igen, du försvinn helt ur mitt liv.
Du brydde dig inte, du sket i allt, du glömde!
Under ett helt år låsades du som jag inte finns eller nånsin funnits i ditt liv.
Under årets gång tar jag mig igenom den smärta du tillförde mitt liv, hittar en ny väg med ny kärlek i mitt liv.

Nu står du ännu en gång framför mig och för första gången på ett år ser du på mig, men inte med samma ögon.
Du söker efter något, du letar efter något du tror att du fortfarande äger.
Hur kan du stå där och se på mig på de där sättet som får mitt hjärta att dunka skuldkänslor, hur kan du stå där och tala om för mig hur ett förhållande fungerar, hur kan du efter en sådan tid återväda till mitt liv.
Du rör om i mitt inre som får en smärta att återigen börja koka.
Du har inte förändrats, du är precis så som du alltid har varit!
Och jag är glad att det inte längre tillhör mitt liv!

Moving on
It is my time.
You never were a friend of mine.
Hurt at first a little bit
But now I`m so over
So over it.
I´m so over it

den rör mig i mitt inre om en kille. snygg bild har du ritat den?