August
Monday 14 June 2010 photo 1/1
|
17:57
Varför just då? Varför just hon? Min bästa vän... Jag klarade mig knappt en vecka utan henne, hur ska jag klara mig föralltid?
Den här natten hade hon inte sovit någonting, hennes bästa vän hade varit i Thailand i 1 vecka. Hon saknade henne så mycket, hon skulle komma hem om tredagar. Hon trodde aldrig att det skulle vara så svårt att vara utan henne i "bara" 1 vecka. Redan första dagen hade känt tom utan henne. Karolina var det enda hon hade tänkt på den veckan. Hon låg i sin säng och kämpade för att gå upp men orkade inte gå till skolan den dagen.
Det var onsdag förmiddag och telefonen ringde, det var Karolinas nr, hennes bästa väns nr. Hon blev genast glad men glädjen försvann lika fort när hon fick höra vad som hade hänt. Vågen hade slagit till igen. Hon kände hur telefonen gled ur hennes händer men satt ändå helt stilla av förstelning. Hur kunde detta hända? Varför just hennes underbara vän, hur kunde gud låta det hända? Hade han inte sett hur mycket hon saknade henne? Det spelade ingen roll längre, tårarna bara sprutade. Hennes hals var full av gråt och fick knappt någon luft. Hon la sig ner igen och ville bara somna in. Tankarna på Karolina gjorde det bara värre.
Hon vaknade upp ur en hemsk dröm, hon tar sig upp hur sänge och för att försäkra sig själv om att allt bara var en dröm tar hon fram sin mobil och kollar kollar på sina samtal. Hon kan inte tro det, hennes ben viker sig plötsligt och hon faller. Liggande på golvet början hon skaka. Hon har ingen aning om vad som händer. Efter ett tag kommer hennes mamma hem och hjälper henne upp. Hon vet att hennes mamma vet, men ändå säger hon ingenting. Hon bäddar bara ner henne i sängen och pussar henne på pannan, innan hon stänger dörren säger hon att allt kommer att bli bra. Det är kväll och hon kan fortfarande inte förstå vad som har hänt, hon tar sig i alla fall upp och sätter på datorn. Så fort hon loggar in på Msn skriver minst 40 st till henne. "jag beklag" eller "har du hört". Hon vet inte vart hon ska ta vägen längre, hennes tårar ännu en gång.
Det har nu gått tre dagar sen Karolina dog i den hemska flodvågen, ingenting i hela hennes liv har fått henne att må så här dåligt. Hon säger till sin mamma precis innan hon går ut genom dörren. Flickan går längs kajkanten med tårarna rinnande ner för kinderna och vinden i håret. Hon fortsätter gå och går förbi ett tågspår. Efter några meter går hon tillbaka till spåret, hon stannar upp och funderar ett tag men bestämmer sig efter ett tag. Hon kliver på spåret och sätter sig där. Hon tar fram sin mobil, klockan är 17:57. Hon tvekar men börjar sakta skriva ett sms.
- kära mamma, pappa, syster och alla mina underbara vänner. Min tid här på jorden har varit helt underbar. Men mitt liv fungerar inte utan Karolina... Jag kommer ha det mycket bättre dit jag kommer. Jag älskar er! Mvh Sofia.
Varför just då? Varför just hon? Min bästa vän... Jag klarade mig knappt en vecka utan henne, hur ska jag klara mig föralltid?
Den här natten hade hon inte sovit någonting, hennes bästa vän hade varit i Thailand i 1 vecka. Hon saknade henne så mycket, hon skulle komma hem om tredagar. Hon trodde aldrig att det skulle vara så svårt att vara utan henne i "bara" 1 vecka. Redan första dagen hade känt tom utan henne. Karolina var det enda hon hade tänkt på den veckan. Hon låg i sin säng och kämpade för att gå upp men orkade inte gå till skolan den dagen.
Det var onsdag förmiddag och telefonen ringde, det var Karolinas nr, hennes bästa väns nr. Hon blev genast glad men glädjen försvann lika fort när hon fick höra vad som hade hänt. Vågen hade slagit till igen. Hon kände hur telefonen gled ur hennes händer men satt ändå helt stilla av förstelning. Hur kunde detta hända? Varför just hennes underbara vän, hur kunde gud låta det hända? Hade han inte sett hur mycket hon saknade henne? Det spelade ingen roll längre, tårarna bara sprutade. Hennes hals var full av gråt och fick knappt någon luft. Hon la sig ner igen och ville bara somna in. Tankarna på Karolina gjorde det bara värre.
Hon vaknade upp ur en hemsk dröm, hon tar sig upp hur sänge och för att försäkra sig själv om att allt bara var en dröm tar hon fram sin mobil och kollar kollar på sina samtal. Hon kan inte tro det, hennes ben viker sig plötsligt och hon faller. Liggande på golvet början hon skaka. Hon har ingen aning om vad som händer. Efter ett tag kommer hennes mamma hem och hjälper henne upp. Hon vet att hennes mamma vet, men ändå säger hon ingenting. Hon bäddar bara ner henne i sängen och pussar henne på pannan, innan hon stänger dörren säger hon att allt kommer att bli bra. Det är kväll och hon kan fortfarande inte förstå vad som har hänt, hon tar sig i alla fall upp och sätter på datorn. Så fort hon loggar in på Msn skriver minst 40 st till henne. "jag beklag" eller "har du hört". Hon vet inte vart hon ska ta vägen längre, hennes tårar ännu en gång.
Det har nu gått tre dagar sen Karolina dog i den hemska flodvågen, ingenting i hela hennes liv har fått henne att må så här dåligt. Hon säger till sin mamma precis innan hon går ut genom dörren. Flickan går längs kajkanten med tårarna rinnande ner för kinderna och vinden i håret. Hon fortsätter gå och går förbi ett tågspår. Efter några meter går hon tillbaka till spåret, hon stannar upp och funderar ett tag men bestämmer sig efter ett tag. Hon kliver på spåret och sätter sig där. Hon tar fram sin mobil, klockan är 17:57. Hon tvekar men börjar sakta skriva ett sms.
- kära mamma, pappa, syster och alla mina underbara vänner. Min tid här på jorden har varit helt underbar. Men mitt liv fungerar inte utan Karolina... Jag kommer ha det mycket bättre dit jag kommer. Jag älskar er! Mvh Sofia.
Comment the photo
& du är fin, sanna :)
miss u! <3
saknar dejj sanna <3
Usch och du var ju precis i thailand !
Tur att det inte hände dig !
Älskar dig ! <33333333333333
jag älskar dej enormt mkt mitt hjärta!
lämna mej aldrig :(<33333333333333333
btw, såå fin sanna! saknar dig <3<3<3<3
saknar dig också anna <3<3<3<3
43 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sannamelina/461890454/
Visa toppen
Show footer