Jag vandrade på stranden,
jag vandrade bort från branden.
mitt på stranden låg en pojke medvetslös,
efter tio minuter satte han sig upp och nös.

Han tittade på mig som om jag var vacker,
Jag tror att jag fick tre hjärtattacker.
Jag tittade på honom och han tittade på mig,
som om jag var en söt tjej.

Hans blick var ljus och mystisk,
Hans blick var som en stöt, elektrisk.
Hans hand smekte mitt ansikte,
och hans huvud skymde mitt sikte.

Han kom så nära att våra läppar nuddade varandra,
Att jag blev kär kan jag inte honom klandra.
Vi satt där så tätt ihop som man kan vara,
jag minns att hans ord var så rara.

Vi satt kvar där och höll varandra i handen,
och snart brast banden.
Hans blick blev kall och mörk,
en fågel satt och sjöng i en björk.

Den sången fick mig att rysa,
och hans blick fick mig att frysa.
Mitt hjärta blev hårt och kallt,
och han i mitt hjärta sprider salt.

Då han säger att han ej älskar mig,
att kärleken var för stunden, han har redan tjej.
Jag vet vad det betyder men får inte ihop orden,
jag önskar att jag var på en kall plats som norden.

Där skulle allt vara som mitt hjärta,
kallt och mörkt och kanske helt utan smärta.
Om jag inte hittat honom då,
då hade världen inte varit så grå.

Men hur jag än försöker,
och hur många gånger han mina tankar hemsöker.
Kan jag inte få bort hans leende ur mitt minne,
vill bara plocka ut det så det kan vara tomt därinne.

Han fick mig att börja förstå,
hur kärleken kan gå.
Hur allt kan bli sorgligt och grått,
om jag ändå ifrån honom gått.

Men han gick tillbaka till sin tjej,
och jag minns hur han hatade mig,
jag såg ner på gatan,
jorden möttes med vintergatan.

Jag kommer ihåg hur jag hoppade från högsta våningen,
och jag minns förvåningen.
Att när jag landade,
kände jag inget, alla känslor var blandade.

Även om jag kom till himmelen,
så minns jag alla felen.
Jag sitter här och minns ditt hjärtas slag,
då kanske ni kan förstå varför jag hatar alla hjärtans dag?

Annons

The photo has no tags

September 2017