Monday 13 September 2010 photo 1/2
|
Idag behöver jag skriva av mig.. för Idag är det ett år sedan.
Ett helt långt jävla år sen du lämnade oss, jag minns dagen för bra när jag vaknade på morgonen och fick höra att du hade fått hjärnblödningen under natten och låg på intensiven men var stabil. Bara en vecka tidigare hade du genomgått en operation som få trodde du skulle klara av men du var stark och tog dig enkelt igenom det och var så lycklig över att du äntligen fick göra din operation du väntat på så oerhört länge!
Jag ville till dig på sjukhuset, men dom övertalade mig att åka iväg och tävla som planerna var innan och jag gick till slut med på det bara för att du mådde skapligt just då. Jag hade tankarna på dig hela dagen och när jag satte mig i bilen framemot eftermiddagen för att åka hem till dig så var det en lättnad att jag äntligen var på väg till din sida som jag lovat. Jag hade lovat dig att träffa dig inom en vecka och det tänkte jag hålla.
Vi stannade på vägen hem och åt, då fick pappa ett samtal.. och jag såg direkt på hans min att det var illa, men hade aldrig kunnat gissa att det var såå illa. Han tittade sorgset på mig och syster och sa dom hemska jävla orden som fortfarande ekar i mina öron " Jag är ledsen tjejer hon klarade det inte, hon var för svag och fick en hjärtattack i eftermiddag och den blev för mycket hon avled"
Jag visste inte var jag skulle ta vägen, det var bara inte sant det fick inte vara så! Tårarna bara rann, det gick inte att sluta i flera timmar skakade jag av gråt och mådde illa av minsta tanke på vad som väntade när jag kom hem. Ingenting väntade, kändes inte som att någonting var värt att komma hem till. Jag ångrar om och om igen att jag inte stannade hemma vid dig den där dagen och kommer aldrig kunna göra om valet.
När jag äntligen kom till sjukhuset så gick jag in till dig, vi satt där hela familjen. När jag var tvungen att lämna dig för sista gången, ta förväl av nåt som inte är möjligt att ta förväl av så tog jag tag i handen på dig som du alltid gjorde med mig och viskade att jag älskade dig och sa förlåt för att jag kom för sent.
Nu sitter jag här och storbölar, ett år senare och saknar dig så de är något helt sjukt! Har läst vad jag skrev här för ett år sedan och då började det rinna tårar men när jag skrev det här blev det för mycket, åh vad du är saknad! Du finns kvar i minnet i tankarna i hjärtat och överallt omkring mig men det är just dig som människa som utgör ett sånt hål i mig. Jag älskar dig och komma alltid göra mormor, Ulla Märta Hallstensson.
Annons
Comment the photo
annn-isen
Mon 13 Sep 2010 20:23
Förstår gumman hur du känner dig. Men hon förlåter dig det vet både du och jag. Jag kände likadant om Åsa, men hänt har hänt och går inte att ändra på hur mycket vi än vill. <33
sannasIQbarn
Mon 13 Sep 2010 20:59
jo dom som varit med om det, å det är ju för många egentligen.. men du är ju fan uppväxt med mormor du med så du förstår ju vad det förlorade va iaf, du kände henne oxå.. <3
Anonymous
Mon 13 Sep 2010 20:17
gumman:'(<3<3<3
smirrnoffff
Mon 13 Sep 2010 20:17
älskade vännen.. Jag hoppar din Mormor har de bäst.. Jag kommer ihåg dagen jag med, undebara fina bina jag älskar dig så mycket.. <3
sannasIQbarn
Mon 13 Sep 2010 20:24
ja du den dagen går inte att glömma i första taget :( älskar dig nå otroligt my <3
Anonymous
Mon 13 Sep 2010 18:12
<3<3<3
28 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sannasiqbarn/471955423/