July
Friday 25 June 2010 photo 1/1
|
mormor..
nu va de ett år sen jag förstår inte själv hur snabbt tiden går..
de känns som om de va igår som jag satt i ditt knä och du sjöng för mig, när vi lekte när vi gjorde massa roliga saker tillsammans.
men tiden går och går den 25 juni 2009 försvann du från oss med stor sorg.. de tog en tid innan jag verkligen förstog att du va döds sjuk. läkarna lovade och lovade att du skulle kunna följa med morfar till sommaren och fiska, självklart vi trodde på läkarnas ord vi hoppades på att du skulle bli frisk.. men dagarna gick och du blev bättre alla blev glada, du fick åka hem till morfar efter ett litet tag letade du efter oss i släckten i huset och påstog att vi hade vart där och sedan åkt utan att säga hejdå osv.. vi antog då att du va tvungen att åka in till sjukhuster igen, de fick du göra.
cancern hade kommit tillbaka fast denna gången i hjärnan. du blev nästan blind vad jag vet du förstog inte så mycket längre.. dom berättade att du hade svullnat upp i hela kroppen, att du hade tappat ditt hår.. jag ville inte träffa dig jag ville minnas dig för den du va de gör jag än idag.
jag älskar dig för den du är och var för allt du har hjälp mig med allt du har orkat med som inte många andra klarar du va stark du klarade de du ville men tiden va inne de va din tur att lämna oss
de finns så mycket mer jag kan skriva men jag kan inte sitta här hela dagen men mormor raija jag älskar dig !
R.I.P
nu va de ett år sen jag förstår inte själv hur snabbt tiden går..
de känns som om de va igår som jag satt i ditt knä och du sjöng för mig, när vi lekte när vi gjorde massa roliga saker tillsammans.
men tiden går och går den 25 juni 2009 försvann du från oss med stor sorg.. de tog en tid innan jag verkligen förstog att du va döds sjuk. läkarna lovade och lovade att du skulle kunna följa med morfar till sommaren och fiska, självklart vi trodde på läkarnas ord vi hoppades på att du skulle bli frisk.. men dagarna gick och du blev bättre alla blev glada, du fick åka hem till morfar efter ett litet tag letade du efter oss i släckten i huset och påstog att vi hade vart där och sedan åkt utan att säga hejdå osv.. vi antog då att du va tvungen att åka in till sjukhuster igen, de fick du göra.
cancern hade kommit tillbaka fast denna gången i hjärnan. du blev nästan blind vad jag vet du förstog inte så mycket längre.. dom berättade att du hade svullnat upp i hela kroppen, att du hade tappat ditt hår.. jag ville inte träffa dig jag ville minnas dig för den du va de gör jag än idag.
jag älskar dig för den du är och var för allt du har hjälp mig med allt du har orkat med som inte många andra klarar du va stark du klarade de du ville men tiden va inne de va din tur att lämna oss
de finns så mycket mer jag kan skriva men jag kan inte sitta här hela dagen men mormor raija jag älskar dig !
R.I.P
Comment the photo
vet hur de känns
r.i.p!
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sannnnaa/463315850/
Visa toppen
Show footer