Vad skulle jonas ha gjort? Han skulle ha gjort det rätta! Jonas är så duktig, jonas är så snäll, jonas är jämt så glad och positiv, han kna man alltid lita på. Jonas gör aldrig någonting dumt, jonas sköter skolan och sitt liv så bra

Om man inte vill det då? Det är inte så jävla kul att vara förutsägbar. Det är inte kul att göra det som förväntas. I år har blivit ett "börja på en ny kula"-år.

Började med att jag fick ta steget från att skiljas från goda vänner och ett band som jag har haft väldigt kul med för att kunna utvecklas mer som person och musiker, men även kunna se nya möjligheter.

Jag har börjat fundera på att klippa av min tuppkam. Jga har haft tuppkam/klipptavförattfåennytuppkam om och om igen i snart 5 år. Jag har länge velat ha kort hår i en crazy färg. Rosa? Grönt? Randigt? Varför inte!

Jag har upptäckt hur jävla meningslös skolan känns, jag har inte precis skitit i den, men är verkligen allt slit värt besväret, för mig? Kanske är det det för någon annan, men itne mej. Jag vet, jag lovar, och jag svär att musiken kommer jag hålla på med oavsett hur lite jag känar på det eller hur mycket det sätter mitt liv på prov. Musiken har jag alltid haft, och kommer alltid att ha. Så att plugga massa och få bra betyg känns ganska onödigt..

Men allt med, ni vet nog vem. Fick mitt huvud att slå ett extra varv.. Vem är jag egentligen? Är jag den jag vill vara, eller den andra tror jag är? Vad är det viktiga i livet?
Jag har levt mitt liv de senaste åren via två saker, musiken och henne.
Med musiken så har jag alltid försökt skriva så bra låtar som möjligt, det ska låta som mina idoler gör, texterna ska alla kunna relatera till och det ska handla om saker som jag tror hon skulle gilla, eller mina kompisar.. Men det är ju ingen konstform då? Då gör jag ju musiken för någon annan, inte för mig själv. Så nu när jag börjat skriva saker som vekligen handlar om mig, som berör mig, så blir det så jävla mycket bättre, tycker jag iallafall, och det är det som är det viktiga.

Och sen har jag levt mitt liv genom henne. Jag gjorde allt för henne, jag anpassa mig för henne, jag offrade mig för henne och jag älskade vekrligen henne. Jag levde för henne, men jag glömde mig själv tror jag. Jag levde min lycka genom att göra henne lycklig. Det var där den största sorgen var, att allt jag gav, var inte tillräckligt.. Hon levde inte för mig, men det gjorde jag. Men det kankse inte är så bra att leva för nån, man ska leva med någon. Sida vid sida.

Så nu börjar mitt nya liv. Jag har verkligen tänckt mycket, mycket de sneaste veckorna. Jag ska var den jag vill inte den jag borde vara. Jag ska leva som jag vill. Skriva om det jag vill, tycka om det jag vill, klä mig som den jag vill, göra som den jag vill. Var fan så mer spontan, inte fega, inte täncka så jävla mycket. jag säger som travis barker..

LIVE FAST - DIE FUN!

Annons

The photo has no tags

June 2010