June
Monday 4 January 2010 photo 1/1
|
Varför gjorde du det?
Var vår vänskap inte värd mer än så?
Tydligen inte.. eftersom du tyckte det var ok att göra som du gjorde.
Jag trodde jag hade en vän i dig, en bror.. men det hade jag inte.
Utnyttjade du mig hela tiden?
När jag tänker tillbaka på den tiden som var så märker jag en massa saker som jag borde ha reagerat på, en massa hintar.
Varför förstod jag dem inte då? Då hade jag sluppit bli sårad.. sluppit förlora en massa pengar, som inte ens var mina.
Det var barnas pengar du tog. Det var deras barnbidrag, visste du det? Deras 1900 kr som bara försvann..
Jag är glad för att de är för små för att veta om det, för hur skulle jag kunna förklara det för dem? Det går inte.
Så snälla förklara för mig varför, varför allt blev som det blev.
Du sa till mig att det bästa jag kunde göra var att flytta, för min egen säkerhet. Vem var det som hotade min säkerhet? Var det du?
Du kanske har ett hjärta trots allt, men jag kan bara inte se det. Inte efter allt du gjort.
Du började skriva till mig på msn en dag, sa att du ville prata med mig. Jag ringde upp dig, även fast jag visste att jag egnetligen inte borde. Men jag trodde att du hade ett hjärta, att jag bara misstagit mig. Men jag hade fel, så grymt fel.
Du ville bara luska, se om jag skulle gå vidare med polisanmälan eller inte. Jag sa till dig att jag inte skulle göra det, att jag ville lämna det bakom mig, men nu ångrar jag mig.
Jag kanske ska ta upp den anmälan igen. Jag har tillräckligt starka bevis för att kunna göra det, för att ev få dig fälld. Men jag vet inte om jag orkar det.
Jag vill bara glömma. Glömma allt, till och med dig.
Men hur ska jag kunna göra det? Du har sårat mig mera än någon annan. Jag litade på dig, jag trodde du var en riktig vän.
Betydde det inget för dig att jag hjälpte dig när du behövde det?
Tydligen inte, du bara utnyttjade mig.
En sak har jag då lärt mig, lita aldrig på någon direkt! Ta reda på allt om personen i fråga innan du tillåter dig själv att lita på nån.
Jag som var så spontan, så öppen, så social förr.. Nu är jag inte det längre, och kommer nog aldrig bli det igen heller.
Du har förstört mitt liv, och för det hatar jag dig.
Varför gjorde du det?
Jag är nog naiv som tror att du ska svara mig och berätta varför du gjorde det. Men innerst inne så hoppas jag att du gör det.
Jag är less på att vara bitter, jag vill bara kunna glömma, men hur? Hurska jag kunna göra det, när jag inte vet varför...
Du har sårat mig mera än du tycks förstå,
Men ett öga för ett öga ja det heter väl så?
Jag vet du bär en mask som du tror ingen ser,
Men när du försöker le så ser vi bara den mer,
Du får stå kvar,
För jag går nu,
Jag är starkare än du.
För den som älskar lever hoppet alltid kvar,
Trots huggen i mitt hjärta,
Ska det läka där du skar.
Jag borde kraschat totalt,
Efter den mängd av förtret som jag svalt,
Men jag reste mig.
Jag borde frusit till is,
Det var som upplagt för krampaktig kris,
Men jag reste mig såsom jag rest mig förut.
För den som älskar,
Kommer kärleken på nytt,
En längtan kommer växa,
När bitterheten flytt.
Jag går vidare och jag kommer bli starkare än förr,
Inget kommer att krossa mig,
Jag kommer inte ge efter för tvivel,
De dagarna är borta,
Jag kan bli den jag vill bli,
Börja leva mitt liv endast för mig,
Jag vet att jag äntligen kommer kunna gå vidare!!
Var vår vänskap inte värd mer än så?
Tydligen inte.. eftersom du tyckte det var ok att göra som du gjorde.
Jag trodde jag hade en vän i dig, en bror.. men det hade jag inte.
Utnyttjade du mig hela tiden?
När jag tänker tillbaka på den tiden som var så märker jag en massa saker som jag borde ha reagerat på, en massa hintar.
Varför förstod jag dem inte då? Då hade jag sluppit bli sårad.. sluppit förlora en massa pengar, som inte ens var mina.
Det var barnas pengar du tog. Det var deras barnbidrag, visste du det? Deras 1900 kr som bara försvann..
Jag är glad för att de är för små för att veta om det, för hur skulle jag kunna förklara det för dem? Det går inte.
Så snälla förklara för mig varför, varför allt blev som det blev.
Du sa till mig att det bästa jag kunde göra var att flytta, för min egen säkerhet. Vem var det som hotade min säkerhet? Var det du?
Du kanske har ett hjärta trots allt, men jag kan bara inte se det. Inte efter allt du gjort.
Du började skriva till mig på msn en dag, sa att du ville prata med mig. Jag ringde upp dig, även fast jag visste att jag egnetligen inte borde. Men jag trodde att du hade ett hjärta, att jag bara misstagit mig. Men jag hade fel, så grymt fel.
Du ville bara luska, se om jag skulle gå vidare med polisanmälan eller inte. Jag sa till dig att jag inte skulle göra det, att jag ville lämna det bakom mig, men nu ångrar jag mig.
Jag kanske ska ta upp den anmälan igen. Jag har tillräckligt starka bevis för att kunna göra det, för att ev få dig fälld. Men jag vet inte om jag orkar det.
Jag vill bara glömma. Glömma allt, till och med dig.
Men hur ska jag kunna göra det? Du har sårat mig mera än någon annan. Jag litade på dig, jag trodde du var en riktig vän.
Betydde det inget för dig att jag hjälpte dig när du behövde det?
Tydligen inte, du bara utnyttjade mig.
En sak har jag då lärt mig, lita aldrig på någon direkt! Ta reda på allt om personen i fråga innan du tillåter dig själv att lita på nån.
Jag som var så spontan, så öppen, så social förr.. Nu är jag inte det längre, och kommer nog aldrig bli det igen heller.
Du har förstört mitt liv, och för det hatar jag dig.
Varför gjorde du det?
Jag är nog naiv som tror att du ska svara mig och berätta varför du gjorde det. Men innerst inne så hoppas jag att du gör det.
Jag är less på att vara bitter, jag vill bara kunna glömma, men hur? Hurska jag kunna göra det, när jag inte vet varför...
Du har sårat mig mera än du tycks förstå,
Men ett öga för ett öga ja det heter väl så?
Men när du försöker le så ser vi bara den mer,
Du får stå kvar,
Jag är starkare än du.
För den som älskar lever hoppet alltid kvar,
Trots huggen i mitt hjärta,
Ska det läka där du skar.
Jag borde kraschat totalt,
Efter den mängd av förtret som jag svalt,
Men jag reste mig.
Jag borde frusit till is,
Det var som upplagt för krampaktig kris,
Men jag reste mig såsom jag rest mig förut.
För den som älskar,
Kommer kärleken på nytt,
En längtan kommer växa,
När bitterheten flytt.
Jag går vidare och jag kommer bli starkare än förr,
Inget kommer att krossa mig,
Jag kommer inte ge efter för tvivel,
De dagarna är borta,
Jag kan bli den jag vill bli,
Börja leva mitt liv endast för mig,
Jag vet att jag äntligen kommer kunna gå vidare!!
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/santasturn/435289388/
Visa toppen
Show footer