January
Sunday 28 October 2007 photo 1/1
|
när allt är som jobbigast och hela världen har rasat samman ställer familjen upp med en underbar middag, och en underbar storasyster som ger mig ett brev med det här skrivet i:
Du är speciell, du är unik, du är något alldeles extra. Jag är så otroligt glad att just jag får vara din syster, en del av ditt liv. Jag har länge märkt att du inte varit dig själv, att du mått dåligt. Du har inte varit den glada och spralliga syster som jag växte upp med. Jag saknar den gamla Sara som jag alltid hade så roligt med och som fick mig att le. Jag vet att det känns jobbigt just nu. Jag vet också att du är en stark person, så låt inte detta förstöra. Jag finns alltid vid din sida, så som jag vet att du finns för mig. Jag finns där för att lyssna och trösta dig. Du ska aldrig vara rädd för att komma och prata. Du ska inte vara rädd att jag ska tycka att du är löjlig. Jag finns alltid för dig och kommer alltid att finnas vid din sida, vad som än händer. Det är det systrar är till för. Jag älskar dig Sara och du betyder mest av allt. Vi är systrar, delar av varandra. Du ska veta att jag inte klarar mig utan dig. Skulle du försvinna skulle en stor del av mig också försvinna. Din Amanda.
Jag vill verkligen inte leva i det här längre, och nu menar jag det också. Jag behöver hjälp, hur kommer jag ur detta på egen hand? Förlåt för att jag inte har kapasitet till att vara mig själv längre.. Det är med gråten i halsen jag får ur detta erkännande. Jag har totalt kvaddat min hjärna och dess kapasitet till att tänka normalt. det har gått för långt nu /s
Du är speciell, du är unik, du är något alldeles extra. Jag är så otroligt glad att just jag får vara din syster, en del av ditt liv. Jag har länge märkt att du inte varit dig själv, att du mått dåligt. Du har inte varit den glada och spralliga syster som jag växte upp med. Jag saknar den gamla Sara som jag alltid hade så roligt med och som fick mig att le. Jag vet att det känns jobbigt just nu. Jag vet också att du är en stark person, så låt inte detta förstöra. Jag finns alltid vid din sida, så som jag vet att du finns för mig. Jag finns där för att lyssna och trösta dig. Du ska aldrig vara rädd för att komma och prata. Du ska inte vara rädd att jag ska tycka att du är löjlig. Jag finns alltid för dig och kommer alltid att finnas vid din sida, vad som än händer. Det är det systrar är till för. Jag älskar dig Sara och du betyder mest av allt. Vi är systrar, delar av varandra. Du ska veta att jag inte klarar mig utan dig. Skulle du försvinna skulle en stor del av mig också försvinna. Din Amanda.
Jag vill verkligen inte leva i det här längre, och nu menar jag det också. Jag behöver hjälp, hur kommer jag ur detta på egen hand? Förlåt för att jag inte har kapasitet till att vara mig själv längre.. Det är med gråten i halsen jag får ur detta erkännande. Jag har totalt kvaddat min hjärna och dess kapasitet till att tänka normalt. det har gått för långt nu /s
Comment the photo
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/saraevelinaa/113130862/
Visa toppen
Show footer