March
Tuesday 2 September 2008 photo 1/1
|
Herder
3 september 1921 - 2 september 2008
Jag kan inte förstå att det är sant!
(Nedanstående text är flummigt skriven ur mina tankar, och berör kanske ingen mer än oss. Vill bara skriva ändå, för att få något ur mig precis som jag tänker. Bara för att börja någon stans. För att få ut en reaktion. Vad vet jag. Jag vet inte - det är bara inte menat att läsas "poetiskt" av tusen andra ögon. Det är bara menat att stå där för att stå. För vem som helst som vill. Men mest för min skull. Liksom bara för mig, för jag.. för att få ut.. för att få börja någonstans.)
Igår sa mamma att du var bättre. Jag ville ringa men du hade ingen telefon då.
Idag på morgonen kommer hon upp och säger att ...
Jag kan inte förstå att det är så. Jag ... hjälp! Vad ska man skriva. Jag vill skriva. Få något ur mig. Men vad? Tankarna flödar. Vad gör du nu vart finns du saker som hänt saker som kommer hända allt allt allt. You name it! jag är hyfsat säker på att jag tänker på de med!
Natten... nu är natten här. Det jävla mörkret då man ska sova. Sova, hur ska jag våga gå upp till mitt rum nu. Där är det ensamt, tyst. Jag är så himla rädd för att gå upp. Rädd för att bryta ihop. Kommer antagligen inte gå upp förns jag är såpass att jag stupar i säng.
Hur var det dom sa på psykologin? chock, förnekande och allt de där.. vart är jag? jag vet om det, men vet inte om jag fattar det. är det chock? eller förnekande?
Jag är rädd. Jag vill bara inte gå upp. Jag vill inte ngnting som har med det att göra. hela jag är helt tung, det har vart en lång dag. Men det är inte mig det handlar om. Det är Dig. Och jag tänker på dig. Jag vill inte ha massa sympati. Jag vill veta att du har det bra där du är nu. Jag ska berätta för dig. Massa saker. Du kanske tycker endel är barnsliga. Jag vet nog hur du kommer skratta när jag berättar. Det där goa hummiga skrattet "jasså, tror du de"-skrattet a lá Du. Det där finurliga busiga där du och jag är lika gamla och vi skulle mycke väl kunna tänka samma tankar för de är ju så mysiga. Som när jag sa till dig att köpa rosor till henne, och att ni skulle gifta er :p då skrattade du gott! de skrattet tror jag du skulle ha när jag berättar vad jag tror du gör nu, och om vad vi ska göra när vi ska ses nästa gång - de där goa skrattet.
Du är en stark, glad och lyckad och mycket älskad person och kommer så alltid att vara.
När du kommer hit, då ska vi springa ikapp - du kommer etta och jag tvåa.
Då får vi medalj båda två!
All världens kramar
Sara
3 september 1921 - 2 september 2008
Jag kan inte förstå att det är sant!
(Nedanstående text är flummigt skriven ur mina tankar, och berör kanske ingen mer än oss. Vill bara skriva ändå, för att få något ur mig precis som jag tänker. Bara för att börja någon stans. För att få ut en reaktion. Vad vet jag. Jag vet inte - det är bara inte menat att läsas "poetiskt" av tusen andra ögon. Det är bara menat att stå där för att stå. För vem som helst som vill. Men mest för min skull. Liksom bara för mig, för jag.. för att få ut.. för att få börja någonstans.)
Igår sa mamma att du var bättre. Jag ville ringa men du hade ingen telefon då.
Idag på morgonen kommer hon upp och säger att ...
Jag kan inte förstå att det är så. Jag ... hjälp! Vad ska man skriva. Jag vill skriva. Få något ur mig. Men vad? Tankarna flödar. Vad gör du nu vart finns du saker som hänt saker som kommer hända allt allt allt. You name it! jag är hyfsat säker på att jag tänker på de med!
Natten... nu är natten här. Det jävla mörkret då man ska sova. Sova, hur ska jag våga gå upp till mitt rum nu. Där är det ensamt, tyst. Jag är så himla rädd för att gå upp. Rädd för att bryta ihop. Kommer antagligen inte gå upp förns jag är såpass att jag stupar i säng.
Hur var det dom sa på psykologin? chock, förnekande och allt de där.. vart är jag? jag vet om det, men vet inte om jag fattar det. är det chock? eller förnekande?
Jag är rädd. Jag vill bara inte gå upp. Jag vill inte ngnting som har med det att göra. hela jag är helt tung, det har vart en lång dag. Men det är inte mig det handlar om. Det är Dig. Och jag tänker på dig. Jag vill inte ha massa sympati. Jag vill veta att du har det bra där du är nu. Jag ska berätta för dig. Massa saker. Du kanske tycker endel är barnsliga. Jag vet nog hur du kommer skratta när jag berättar. Det där goa hummiga skrattet "jasså, tror du de"-skrattet a lá Du. Det där finurliga busiga där du och jag är lika gamla och vi skulle mycke väl kunna tänka samma tankar för de är ju så mysiga. Som när jag sa till dig att köpa rosor till henne, och att ni skulle gifta er :p då skrattade du gott! de skrattet tror jag du skulle ha när jag berättar vad jag tror du gör nu, och om vad vi ska göra när vi ska ses nästa gång - de där goa skrattet.
Du är en stark, glad och lyckad och mycket älskad person och kommer så alltid att vara.
När du kommer hit, då ska vi springa ikapp - du kommer etta och jag tvåa.
Då får vi medalj båda två!
All världens kramar
Sara
Comment the photo
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sarahansen/261860603/
Visa toppen
Show footer