March
Monday 12 January 2009 photo 1/1
|
En berättelse som jag skrev på svenskan.
Hoppas ni tycker den är bra och kommentera gärna.
Ensam
Löven dalar sakta till marken. En svag vind får dem att virvla runt i den kyliga luften. Bänkarna runt lekplatsen är täckta av löv i färgerna rött, grönt och gult. Några barn leker vid gungorna. De skrattar förtjust och deras kinder är röda. Leken blir vildare och skriken och skratten ökar. Men det finns en som inte delar deras skrik och entusiasm. Någon som tittar på men aldrig deltar. Hon sitter på en bänk och tittar på när de andra leker. Hon är ganska kort och har på sig mörka jeans och en mossgrön jacka med huvan uppfälld. Hennes hår är rött och glänser matt i morgonljuset. Under luggen skymtar glansiga himmelsblå ögon. Hon svalde och hoppade när från bänken där hon satt och gick sakta fram till de lekande barnen.
- Får jag vara med? Sa hon med klen röst.
Alla barnen vände sig om och stirrade surt på henne. Hon hade avbrutit leken. En ljushårig pojke lösgjorde sig från gruppen och gick fram mot henne. Han var lång för sin ålder och kraftigt byggd.
- Nej! Svarade han kort.
- Varför? Sa hon tyst.
- Du är inte som oss. Försvinn räven!
Alla började skratta. Hon tittade ner i marken och blundade. Tårarna var inte långt borta nu. Hon kunde känna dem bränna under ögonlocken. Öknamnet räven hade de hittat på, på grund av hennes hårfärg och för att hon hela tiden var ensam och i deras ögon konstig. Hon vände sig om och började sakta att gå därifrån.
- Ja, stick räven!
- Kryp ner i din lya!
Fler spydiga kommentarer kastades efter henne. Hon ville inte lyssna. Hon ville bara gå upp i rök. Hon vände på huvudet och kollade bakåt mot gruppen. Längst fram stod den långa blonda pojken med armarna i kors. Hans blå ögon tittade kallt efter henne och på hans läppar spelade ett elakt leende. En ensam tår rann nerför hennes kind.
- Kolla, räven gråter! Skrek en mörkhårig flicka, vilket utlöste flera skrattsalvor. Hon vände sig om och fortsatte att gå då någon ropade:
- Räven, vänta lite!
Hon stannade och vände sig om. Det var den ljushåriga pojken som hade ropat. - Räven fyller ju år idag! Ropade han så att alla skulle höra. Förtjänar hon inte en present?
Han stoppade ner handen i fickan och tog upp en sax.
- Kom nu räven, sa han lockande medans han klippte med saxen i luften. Den rödhåriga flickan bleknade och tog några stapplande steg bakåt.
- Vad är det? Vill du inte ha någon present av mig? Nu gör du mig ledsen. Hon skakade på huvudet, vände och sprang därifrån.
- Spring efter henne! Befallde han de andra.
Träden blixtrade förbi. Hon kastade en blick över axeln, men såg ingen av förföljarna. Men hon kunde höra ropen från dem. Hon fortsatte att springa, vägrade att stanna. Löven flög upp från marken när hon sprang, men hon började bli trött. Hon vek av från stigen, sprang uppför en höjd och sjönk sedan ihop på marken. Hon var andfådd och hennes hjärta dunkade snabbt. Hon väntade en stund tills hon inte kunde höra ropen längre. Sedan reste hon sig och gick sakta ner på stigen igen. Hon började gå mot det håll där hon inte trodde att de var. Hon hörde ett prasslande till höger om henne och i nästa stund hade hon blivit omkullknuffad på marken. Hon såg att det var en lång mörkhårig pojke. Sedan dök alla de andra barnen upp och hon blev fasthållen med ryggen mot marken. Hon var rädd. Den blonde pojken med saxen gick fram och knäböjde till vänster om henne. Alla var tysta. Det enda som hördes var vinden som prasslade i löven och den rödhåriga flickans tysta snyftanden. Sedan bröts tystnaden av ljudet från en klippande sax. En röd lock föll till marken följd av flera. Pojken log och tittade på henne med sina kalla blå ögon och viskade:
- Ha den äran...
Hoppas ni tycker den är bra och kommentera gärna.
Ensam
Löven dalar sakta till marken. En svag vind får dem att virvla runt i den kyliga luften. Bänkarna runt lekplatsen är täckta av löv i färgerna rött, grönt och gult. Några barn leker vid gungorna. De skrattar förtjust och deras kinder är röda. Leken blir vildare och skriken och skratten ökar. Men det finns en som inte delar deras skrik och entusiasm. Någon som tittar på men aldrig deltar. Hon sitter på en bänk och tittar på när de andra leker. Hon är ganska kort och har på sig mörka jeans och en mossgrön jacka med huvan uppfälld. Hennes hår är rött och glänser matt i morgonljuset. Under luggen skymtar glansiga himmelsblå ögon. Hon svalde och hoppade när från bänken där hon satt och gick sakta fram till de lekande barnen.
- Får jag vara med? Sa hon med klen röst.
Alla barnen vände sig om och stirrade surt på henne. Hon hade avbrutit leken. En ljushårig pojke lösgjorde sig från gruppen och gick fram mot henne. Han var lång för sin ålder och kraftigt byggd.
- Nej! Svarade han kort.
- Varför? Sa hon tyst.
- Du är inte som oss. Försvinn räven!
Alla började skratta. Hon tittade ner i marken och blundade. Tårarna var inte långt borta nu. Hon kunde känna dem bränna under ögonlocken. Öknamnet räven hade de hittat på, på grund av hennes hårfärg och för att hon hela tiden var ensam och i deras ögon konstig. Hon vände sig om och började sakta att gå därifrån.
- Ja, stick räven!
- Kryp ner i din lya!
Fler spydiga kommentarer kastades efter henne. Hon ville inte lyssna. Hon ville bara gå upp i rök. Hon vände på huvudet och kollade bakåt mot gruppen. Längst fram stod den långa blonda pojken med armarna i kors. Hans blå ögon tittade kallt efter henne och på hans läppar spelade ett elakt leende. En ensam tår rann nerför hennes kind.
- Kolla, räven gråter! Skrek en mörkhårig flicka, vilket utlöste flera skrattsalvor. Hon vände sig om och fortsatte att gå då någon ropade:
- Räven, vänta lite!
Hon stannade och vände sig om. Det var den ljushåriga pojken som hade ropat. - Räven fyller ju år idag! Ropade han så att alla skulle höra. Förtjänar hon inte en present?
Han stoppade ner handen i fickan och tog upp en sax.
- Kom nu räven, sa han lockande medans han klippte med saxen i luften. Den rödhåriga flickan bleknade och tog några stapplande steg bakåt.
- Vad är det? Vill du inte ha någon present av mig? Nu gör du mig ledsen. Hon skakade på huvudet, vände och sprang därifrån.
- Spring efter henne! Befallde han de andra.
Träden blixtrade förbi. Hon kastade en blick över axeln, men såg ingen av förföljarna. Men hon kunde höra ropen från dem. Hon fortsatte att springa, vägrade att stanna. Löven flög upp från marken när hon sprang, men hon började bli trött. Hon vek av från stigen, sprang uppför en höjd och sjönk sedan ihop på marken. Hon var andfådd och hennes hjärta dunkade snabbt. Hon väntade en stund tills hon inte kunde höra ropen längre. Sedan reste hon sig och gick sakta ner på stigen igen. Hon började gå mot det håll där hon inte trodde att de var. Hon hörde ett prasslande till höger om henne och i nästa stund hade hon blivit omkullknuffad på marken. Hon såg att det var en lång mörkhårig pojke. Sedan dök alla de andra barnen upp och hon blev fasthållen med ryggen mot marken. Hon var rädd. Den blonde pojken med saxen gick fram och knäböjde till vänster om henne. Alla var tysta. Det enda som hördes var vinden som prasslade i löven och den rödhåriga flickans tysta snyftanden. Sedan bröts tystnaden av ljudet från en klippande sax. En röd lock föll till marken följd av flera. Pojken log och tittade på henne med sina kalla blå ögon och viskade:
- Ha den äran...
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sarahrosen/318835772/
Visa toppen
Show footer