SPRING FÖR LIVET
- För att hästar ger sina liv

Det finns knappt en enda människa här i Sverige som inte vet vad trav är. V75 och Harry Boy har samlat svenska folket i tre gemensamma tankar – hästar springa pengar.
Men vad händer när människor kommer i kontakt med pengar? När en rik inser att den kan bli ännu rikare, och när en fattig inser att den äntligen kan tjäna lite kosing, vad uppstår då? Girighet och egoism. Vilka är det som egentligen står bakom denna allmänöppna guldgruva? Och vilka får ge allt och mycket mer för att vi ska kunna njuta av framgångarna? Vilka får ta skiten när framgångar inte blir framgångar, utan förluster? Jo, våra fyrbenta vänner hästarna.
Baksidan av travet är mörk, och väldigt okänd för många. Inte minst för de som bara ser hästarna som inkomstkällor.

Kvantitet framför kvalité
Hästar har aldrig varit, och kommer heller aldrig vara gjorda för att springa i full kareta under långa perioder och vid återkommande upprepade tillfällen. Högsta hastighet används bara vid flykt och panik. Detta utnyttjar trav- och galoppsporter till max då de på olika sätt utsätter hästen för situationer där dess flyktinstinkter tar vid, och hästen ökar hastigheten avsevärt.
Hästarna drivs alltså till max under varje lopp, och under träning, vilket sker dagligen. Inte ens elitidrottsmän pressas så här hårt, och skulle heller inte göra om de blev tvingade eftersom det inte är ett hållbart sätt att träna och prestera. Denna överprestation som hästarna utsätts för tär på deras kroppar, vilket leder till att många får både inre och yttre skador. Det dör ungefär en travhäst per månad vid ett lopp1, och antalet som dör under träning är med största sannolikhet väldigt mörkad.
"Vanliga orsaker till att hästar förstörs inom trav- och galoppindustrin är:
brutna ben från bogen till kronan
sen- och ligamentskador
djupa vävnadsskador efter att ha blivit påkörda/påsprungna av en annan häst
skador orsakade av att bakhovarna slår mot frambenen (gäller galopphästar)
brutna nackar
brutna ryggar
brutet pelvis
dödliga ryggradsskador
utmattning
hjärtattacker
interna skador – till exempel brustna blodkärl i lungorna" 2
Det finns inte så bra försäkringar för travhästar som för övriga tävlingshästar vilket också är en påverkande faktor till varför hästarna tränas för hårt och slits ut vid alldeles för tidig ålder. Det är billigare att köra tills hästen stupar och få några tusenlappar när den går till slakt, än att bedriva en hållbar, långsiktig träning. Man köper hellre flertalet billiga jeans som går sönder fortare än ett fåtal dyra jeans av bra kvalité som kommer att hålla och passa länge.

För allas bästa
Många säger att travhästar inte alls har det dåligt, utan att de lever riktigt fina liv med massage, expertanpassade foderstater, daglig motion och så vidare. Men vilken häst som helst byter gärna all denna "lyx" mot en stor hage och några hästkompisar. Det är bara vi människor som har skapat ett behov av lyx åt hästarna, och för att detta ska finansieras måste hästarna betala med sina liv. För att inte hästarna, som det lagts så mycket pengar på, ska skada sig så att de inte kan springa in några pengar, tar man det säkra före det osäkra. Man separerar på alla hästar och ställer dem i små hagar där det för det mesta inte finns mycket bete. Hästarna har då ingen möjlighet till flock, lek eller social stimulans, vilket är det viktigaste för en häst.
Om vi relaterar till idrottare igen: Ingen skulle väl få för sig att stänga in Carolina Klüft i ett tomt, kalt rum, bara för att hålla koll på henne så att hon inte skadar sig eller får i sig något opassande. Inte heller skulle vi låta henne spendera huvuddelen av dygnet inne på rummet för att sedan ta ut henne till idrottsbanan och låta henne hoppa hennes höjdrekord flertalet gånger och sedan ge henne mat och föra tillbaka henne till rummet igen. Skulle hon efter ett tag inte orka hoppa maxhöjd, så skulle vi komma på olika metoder för att få henne hoppa högre och högre. Att slå henne om hon inte vill hoppa, eller om hon misslyckas, skulle inte vara ett otänkbart alternativ. När vi sen märker att hon börjar dra på sig mer och mer skador, och trots olika metoder så blir inte resultaten bättre, så ringer vi några samtal och så fanns inte Carolina Klüft längre. Inte skulle vi väl göra så här? Eller?
Men varför sa hon inte emot? Varför hoppade hon? Hon blev hela tiden intalad att detta var för hennes bästa, och att det skulle bli värre om hon inte lyssnade. Hon kunde inte tänka sig att någon skulle kunna tänka tanken att göra henne illa, hon som verkligen gjorde sitt bästa.
I en hästflock arbetar alla som ett team, och där finns ingen egoism eller att något skulle gynna en enskild varelse. Man gör inte saker som skulle vara dåligt för en individ, utan allt görs som en enhet, och ska gynna alla i flocken. Därför tror inte hästar att människor ber dem göra något som inte skulle vara positivt för alla, utan tror att smärtan de behöver utså är något nödvändigt. Det går väldigt långt innan en häst säger emot en flockmedlem, och även om hästar helst inte ser människan som en i flocken så blir de så illa tvungna när de skärmas av från andra hästar.

Det är alltså därför hästar springer, hästar skadas och hästar dör – de tror att det är för allas bästa. Och visst är det kanske det. Staten får in 1,2 miljarder/år3 pga hästarna som springer för sina liv, och alla pengar som vardagsfolket får in på sina andelar och Harry Boy-lappar. Pengar som skapar lycka, pengar som skapar möjlighet och pengar som skövlar liv. Det är för allas bästa utom just för hästarnas.
Och de fick inte ens välja.

men så är det JÄVLIGT mycket.