Friday 6 February 2009 photo 1/1
|
Friday 6 February 2009 photo 1/1
|
Ikväll var jag, Bella och Natalie på bio och såg "I taket lyser stjärnorna".
Jag hade ansträngt mig för att inte så höga förväntningar på filmen och blev faktiskt glatt överaskad. Den var bättre än vad jag hade trott att den skulle vara.
Lite kul när jag hör att biosalongen viskar "Nämen det är ju Tsatsiki!" och lite senare "Vad kort han är". Hahaha, Linorna förstår kanske vad jag tänker på då...
Ämnet cancer är inget lätt tema på en film. Ingen som inte har egna erfarenher av det kan riktigt förstå innerbörden. Det är lätt att fokusera på 2 stadier: sjukdomen upptäcks och man blir frisk/dör. Mellanstadiet, det värsta stadiet, är inte lika lätt att föreställa sig och glöms därför bort lite grann. Jag tycker ändå att filmen lyckades rätt bra med att fånga vissa känslor, även om det aldrig skulle gå helt. En del minnen som jag ibland lyckas inbilla mig är glömda eller förträngda kom upp till ytan. Bilder som inte hörde till filmen tog upp konkurrensen om min uppmärksamhet. Bilder som inte borde få lagras i ett minne. Klumpen i halsen var konstant och godispåsen blev inte ens halväten...