grattis nina <3
urime brusshn ,  te je ma e mire!

shuuezz.

niwna äwlskar råwsa.

hewjddåh.

puwwwsshh ;*;*

Texten är hundra procent rätt. Inget fel alls, det är Sara Sjöman det ska stå precis som det gör. Ursäkta att det finns små lustikurrar som tror att man kan ändra namn och så.



Och så vill jag också säga att vi ska minnas Sara som den äventyrs inriktiga människa hon var. Hon kanske inte var bra på trevnad, men tänk istället på det hon var bra på. Tänk, minns, sakna. På så sätt håller vi henne fortfarande levande.

Sara Sjöman, we all miss you.

Det var en mörk vinternatt i december och de glittrande snöflingorna dalade ner mot marken. Det var tyst, som om hela världen höll andan. Men så plötsligt sprack tystnaden av fotsteg som knastrade ljudligt mot den vita snön som täckte marken. Det var Sara Sjöman som hade kommit på upptäcksfärd. Hon är känd för att alltid leta efter nya äventyr, men skulle hon verkligen finna något äventyr denna mörka natt?



En bit bort där Sara ännu inte hunnit bryta tystnaden ligger något eller någon och väntar i snön. Sara är fortfarande ovetande om detta, och denna organism som ligger där i snön är ovetande om Saras existens.



Sara kommer närmare och närmare tills hon slutligen är framme. Hon blir chockad, sedan glad och varm inombords. Hon har hittat det hon alltid sökt efter. Sin drömkille. Hon tror inte sina ögon när hon sträcker ut en blek hand mot hans en aning mörkare. Hon hjälper honom upp och tillsammans omfamnar dom varandra. Det är kallt ute, men med varandras kroppsvärme känner dom inte av kylan. Dom vet inte hur länge dom stod där med armarna runt varandra. Plötsligt sa Sara " Ska vi gå hem till mej " " Ja visst svarar Ahmed som denna kille heter. Dom vandrar längs vägen och gör fotspår i snön som snart kommer att täckas över med ny snö. När dom kommer hem till Sara är Mustafa där. Sara får plötsligt en idee. " Ska vi ha trevnad " Då säger Ahmed och Mustafa i mun på varandra " Alla tre? " " Ja visst, varför inte liksom " Säger Sara då. Och så har dom trevnad, hela natten. Sen somnar dom, och på morgonen möts Sara av det ofattbara. Mustafa och Ahmed är borta, men dom lämnade en lapp där det stod såhär : " Du var inte bra på trevnad, vi vill vara själva. Hejdå " Sara vet inte vad hon ska ta sej till. Hon är så ledsen, och undrar ni vad som hände sen? Jag måste tyvärr säga att ingen vet. Sara isolerade sej totalt från mänskligheten. Åkte hon tillbaka till Albanien? Dog hon? Gick hon under jorden? VAD HÄNDE? Det är en förevigt obesvarad fråga. The End.



En sann historia från år 1876.