April
Saturday 4 July 2009 photo 1/1
|
Årets första vurpa, min årliga dumhet och klantighet. Undrar vad som händer nästa år. -_-
Såå... när jag ska cykla hem på min två timmars rast för att vila upp mig inför nästa fem timmar, så möter jag en bil i en korsning och får panik... och bromsar alltså på fel broms - den till framhjulet. Och jag flyger framåt, landar på händerna och sen ligger jag där och skäms. "Fan... det är ju folk som ser mig", är ungefär vad jag tänker. -_- Mina händer tog smällen, för att jag skulle skydda min mobil, är inte jag dum i huvudet?
Men, kvinnan i bilen stiger ut och hjälper mig upp och frågar hur det gick. (flera bilar stannade, jävla skit -__-;) Jag säger tack tack för att du faktiskt stannade, sen kommer en herre som bor preeecis där jag flög omkull, och han säger att jag ska följa med och tvätta av gruset. Så jag gör det, för jag ska faktiskt cykla hem också, sen ska jag ju jobba. Poo.
Nåja, hans fruga (i guess), kommer in till mig och plåstrar om mig och jag blir bara så förvånad, att det faktiskt finns folk. Sånt folk.<3 När vi är färdiga så säger hon att jag gärna får titta förbi och tala om hur mina händer mår om jag ändå är i krokarna, ja säger jag och undrar "hur ser mina knän ut nu?". jag är så smart.
Kommer hem, ringer min mor och känner mig som fem år. Försöker få tag i jobbet men det händer ingenting. Ringer Leif som jobbar i närheten, och fin som han är kommer han hem för att kunna ta mig till jobbet, som jag inte når på telefon. Nummer till jobbet är ganska bra att ha har jag hört. Anyway.
Jag tänkte att jag behövde köpa någonting åt den underbara människan som tog sig tid att plåstra om mig, så jag köper blommor + kruka, och vi åker dit. Hon blev tårögd - och jag med då - och jag fick en kram. Hon tyckte att det var fint att jag registrerat att hon pratade om blommor, och jag tyckte att hon var värd något fint för hennes fina personlighet. Hon sa även att hon hoppades på att vi kunde stöta på varandra och kanske byta några ord. Hoppas jag också. <3
Finner faktiskt inga ord på hur tacksam jag är.
Sen åker vi till jobbet, och dom hade ingen nytta av mina händer, så en annan vikarie fick hoppa in. Och jag SKÄMS. för jag vill jobba. Och jag är bara så dum och klantig, jag vet ju att man inte ska bromsa med vänstern.
Så nu sitter jag här och har BAJSIGT ont i armar och ben. Och när jag går i trappen så ser jag ut lite som en pingvin med träben. Hoppas att skiten läker så jag får jobba på måndag.
Och Leif lagar mat åt mig. <3 Usch vad fina människor det finns i allt elände. ^^
Såå... när jag ska cykla hem på min två timmars rast för att vila upp mig inför nästa fem timmar, så möter jag en bil i en korsning och får panik... och bromsar alltså på fel broms - den till framhjulet. Och jag flyger framåt, landar på händerna och sen ligger jag där och skäms. "Fan... det är ju folk som ser mig", är ungefär vad jag tänker. -_- Mina händer tog smällen, för att jag skulle skydda min mobil, är inte jag dum i huvudet?
Men, kvinnan i bilen stiger ut och hjälper mig upp och frågar hur det gick. (flera bilar stannade, jävla skit -__-;) Jag säger tack tack för att du faktiskt stannade, sen kommer en herre som bor preeecis där jag flög omkull, och han säger att jag ska följa med och tvätta av gruset. Så jag gör det, för jag ska faktiskt cykla hem också, sen ska jag ju jobba. Poo.
Nåja, hans fruga (i guess), kommer in till mig och plåstrar om mig och jag blir bara så förvånad, att det faktiskt finns folk. Sånt folk.<3 När vi är färdiga så säger hon att jag gärna får titta förbi och tala om hur mina händer mår om jag ändå är i krokarna, ja säger jag och undrar "hur ser mina knän ut nu?". jag är så smart.
Kommer hem, ringer min mor och känner mig som fem år. Försöker få tag i jobbet men det händer ingenting. Ringer Leif som jobbar i närheten, och fin som han är kommer han hem för att kunna ta mig till jobbet, som jag inte når på telefon. Nummer till jobbet är ganska bra att ha har jag hört. Anyway.
Jag tänkte att jag behövde köpa någonting åt den underbara människan som tog sig tid att plåstra om mig, så jag köper blommor + kruka, och vi åker dit. Hon blev tårögd - och jag med då - och jag fick en kram. Hon tyckte att det var fint att jag registrerat att hon pratade om blommor, och jag tyckte att hon var värd något fint för hennes fina personlighet. Hon sa även att hon hoppades på att vi kunde stöta på varandra och kanske byta några ord. Hoppas jag också. <3
Finner faktiskt inga ord på hur tacksam jag är.
Sen åker vi till jobbet, och dom hade ingen nytta av mina händer, så en annan vikarie fick hoppa in. Och jag SKÄMS. för jag vill jobba. Och jag är bara så dum och klantig, jag vet ju att man inte ska bromsa med vänstern.
Så nu sitter jag här och har BAJSIGT ont i armar och ben. Och när jag går i trappen så ser jag ut lite som en pingvin med träben. Hoppas att skiten läker så jag får jobba på måndag.
Och Leif lagar mat åt mig. <3 Usch vad fina människor det finns i allt elände. ^^
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sarge/387435461/
Visa toppen
Show footer