August
Monday 15 September 2008 photo 1/16
![Nyckeln till det här med kommunikation ligger i att förstå att mediet många gånger formar budskapet, så att vissa saker sägs mer än andra om de sägs på olika sätt. Det som låter sig sägas på ett enkelt sätt i kärlekstunneln - denna populärkulturella ikon - låter sig inte lika lätt sägas i en mosh pit - även om bäggedera ger var sin inramning till det hela.
Now, här på nätet finns det en och annan inramning för våra kommunikationer, och det gäller att välja vilken som passar för det en försöker säga - av de som råkar finnas till hands. Beroende på vem som har vad och är inne hur ofta, blir valet ibland mer uppenbart än annars. Den som bara hänger på bilddagboken, tar till bdb för sin dagliga dos nätkommunikation. -
De av oss som hänger på ett flertal olika platser samtidigt, har dock att söka utröna exakt var och när vi ska säga någonting för att säga det på bästa sätt. Det ena låter sig inte sägas lika smidigt som det andra, men det andra kanske är mer begripligt än det ena.
Helgons gästbok, till exempel, är idealisk för ordlekar och ordvrängeri av alla dess slag. Att föra någon slags konversation och samtidigt variera ordet 'kram' ad infinitum [ k=r_a=m är min favorit genom tiderna] fungerar oerhört lätt, eftersom de tidigare iterationerna syns i historiken, och variationer lätt kan uppfinnas. Snabba vändningar fungerar och uppmanas, men ingenting glöms om en vrider och vänder på det hela en smula innan en trycker på sänd.
Facebook, däremot, lämpar sig generellt mer för korta meddelanden av typen 'whoa, gör du sådant nuförtiden? coolness.' - inget större djup, men väl mer specifierat. Specifierad ytlighet, men kanske inte de djupaste av världsomspännande diskurser.
Bilddagboken har sin styrka i att saker och ting blir visuella, visualiserade; en bild säger mer än tusen ord, och tusen ord under en bild säger ungefär lika mycket. [Förutom när folk tittar på bilden, konstaterar att det finns text och trycker på 'nästa']. Det är lätt att peka och säga att - se, det är det här jag menar! Don't you see?
MSN är än förvisso snabbare än helgon, men har ändå inte samma ordlekspotential. I och med att det är snabbare, försvinner en viss dimension ur samtalet; det genomtänkta svaret tar tid, och efter hand lär en sig att kommunicera snabbt utan att ge orden överdrivet mycket innebörd. Hellre säga någonting och hålla kvar motpartens intresse, än att ta tid på sig och se konversationen självdö. Om en planerar någonting är det ett smidigt sätt att samordna, men att bygga gemenskap på MSN enbart är ett riskabelt företag; det behövs mer långvarig, mer ytterligare stimuli för att kommunikationen inte ska sammanfalla i formelartad rutin. -
Telefonsamtal likaså. Tystnad är en synd i telefon, och ve den som tar sig tid att tänka igenom saker. Telefonen som medium tål inte långa ögonblick; någonting måste fylla den, vad som helst. - -
Now, det gäller som sagt var att välja rätt kanal för rätt budskap. Det räcker inte att säga någonting - det gäller att säga det på rätt plats också. Det är lite av ett flerstegspussel - om en sätter ihop bitarna så och så, får en en bit som passar så och s](http://cdn07.dayviews.com/40/_u7/_u9/_u8/_u1/u79819/40404_1221432948/Nyckeln_till_det_har_med_kommunikation_ligger_i_att_forsta_att_mediet_manga_ganger_formar_budskapet.jpg)
|
Nyckeln till det här med kommunikation ligger i att förstå att mediet många gånger formar budskapet, så att vissa saker sägs mer än andra om de sägs på olika sätt. Det som låter sig sägas på ett enkelt sätt i kärlekstunneln - denna populärkulturella ikon - låter sig inte lika lätt sägas i en mosh pit - även om bäggedera ger var sin inramning till det hela.
Now, här på nätet finns det en och annan inramning för våra kommunikationer, och det gäller att välja vilken som passar för det en försöker säga - av de som råkar finnas till hands. Beroende på vem som har vad och är inne hur ofta, blir valet ibland mer uppenbart än annars. Den som bara hänger på bilddagboken, tar till bdb för sin dagliga dos nätkommunikation. -
De av oss som hänger på ett flertal olika platser samtidigt, har dock att söka utröna exakt var och när vi ska säga någonting för att säga det på bästa sätt. Det ena låter sig inte sägas lika smidigt som det andra, men det andra kanske är mer begripligt än det ena.
Helgons gästbok, till exempel, är idealisk för ordlekar och ordvrängeri av alla dess slag. Att föra någon slags konversation och samtidigt variera ordet 'kram' ad infinitum [ k=r_a=m är min favorit genom tiderna] fungerar oerhört lätt, eftersom de tidigare iterationerna syns i historiken, och variationer lätt kan uppfinnas. Snabba vändningar fungerar och uppmanas, men ingenting glöms om en vrider och vänder på det hela en smula innan en trycker på sänd.
Facebook, däremot, lämpar sig generellt mer för korta meddelanden av typen 'whoa, gör du sådant nuförtiden? coolness.' - inget större djup, men väl mer specifierat. Specifierad ytlighet, men kanske inte de djupaste av världsomspännande diskurser.
Bilddagboken har sin styrka i att saker och ting blir visuella, visualiserade; en bild säger mer än tusen ord, och tusen ord under en bild säger ungefär lika mycket. [Förutom när folk tittar på bilden, konstaterar att det finns text och trycker på 'nästa']. Det är lätt att peka och säga att - se, det är det här jag menar! Don't you see?
MSN är än förvisso snabbare än helgon, men har ändå inte samma ordlekspotential. I och med att det är snabbare, försvinner en viss dimension ur samtalet; det genomtänkta svaret tar tid, och efter hand lär en sig att kommunicera snabbt utan att ge orden överdrivet mycket innebörd. Hellre säga någonting och hålla kvar motpartens intresse, än att ta tid på sig och se konversationen självdö. Om en planerar någonting är det ett smidigt sätt att samordna, men att bygga gemenskap på MSN enbart är ett riskabelt företag; det behövs mer långvarig, mer ytterligare stimuli för att kommunikationen inte ska sammanfalla i formelartad rutin. -
Telefonsamtal likaså. Tystnad är en synd i telefon, och ve den som tar sig tid att tänka igenom saker. Telefonen som medium tål inte långa ögonblick; någonting måste fylla den, vad som helst. - -
Now, det gäller som sagt var att välja rätt kanal för rätt budskap. Det räcker inte att säga någonting - det gäller att säga det på rätt plats också. Det är lite av ett flerstegspussel - om en sätter ihop bitarna så och så, får en en bit som passar så och så med dessa bitar som satts ihop si och si; beroende på om det en säger är snabbt, långsamt, varmt, kallt, måste ha svar nu eller någon gång innan nästa vecka, är djupt eller ytligt - passar vissa platser ihop bättre med budskapet än andra. Att deklamera Homeros på MSN är svårt; att prata eftermiddagens tågtider över helgonmail lite lättare, men fortfarande inte helt optimalt.
Det gäller att veta att var sak har sin plats att bli sagd på, och att det inte är helt godtyckligt var det råkar sägas. Än mer när en talar med mig, eftersom jag beter mig helt olika på oilika platser. Helgongästboka med mig och jag kommer att börja ordleka med dig, förr eller senare; befinn dig i samma ansiktsboksvåglängd som jag, och finn dig i att jag kommenterar statusuppdateringar mer ofta än inte; var bilddagbokare, och känn de interna referenserna storma.
Vägen till mitt hjärta går inte genom magen. Det går genom väl valda kommunikationskanaler, och användandet av dem på ett parallellt och konsekvent vis. Ju mer en kommunicerar med mig, på ju fler plan det händer - desto bredare är vägen. Bokstavligen, symboliskt och metaforiskt.
Vilka platser är dina platser? Var borde jag lägga en kommunikation om jag vill att du ska se den fort men innerligt? -
Comment the photo
(och mina platser existerar lite överallt som du redan vet, och med din stalker-kapacitet tvivlar jag inte på att du når fram om du vill)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sargoth/266933193/
Visa toppen
Show footer