Har skrivit en novell.Vet inte om jag ska kalla det en novell för att den blir så lång...Iaf äre nån som kan komma på ett bra namn på den?<3
Skriver första kappitlet av den idag så får vi se om ja orkar skriva resten oxå.

Kapittel1

Jag vaknade i flickrummet vars väggar numera var täckta av posters.
Jag drog på mej de svarta jeansen med regnågsfärgade nitbälltet , en my chemical romance t-shirt och en rosa-svart randig tjocktröjja.Sminket jag använde var det vanliga : svart eyeliner , foundation , mascara och rosa läppglans.
I hallen stog de rosa conversen som gick ton i ton med mitt rosa spretiga hår.

När jag nästan var framme vid skolan ringde min mobil.Det var Lizzie som ringde.
-Sam skynda dej till skolan!
-Okey.Jag är nästan där.

Lizzie lät rädd och ledsen när hon ringde.

Framme vid skolan såg jag Allison stå på det höga skoltaket berrde att hoppa.Ingen brydde sej om att hon stog på taketJag tog sats och sprang fram till Lizzie och drog med henne in till entrén.Precis när vi var framme vid den hörde jag att någon ropade : Hoppa då din självmordsbenägna emo jävel!
Den rösten gick inte att ta fel på , det var fjortistrion´s ledare , Paulin.
Lizzie fick ett utav sina cp ryck och sprang fram till Paulin , Lina och Lisette.
-Kolla är det inte lilla emot som kommer?Paulin
-Håll käften jävla hora!Lizzie
-Gu´ vad rädda vi blir.Paulin
-Vad ska du göra?Lisette
-Cutta våra armar med rakblad eller?Lina
-Vad fan vill ni oss egentligen?Sam
-Vad har vi gort er för någonting?Inte ett piss!Lizzie
-Eran Bby tänker iallafall hoppa nu...Paulin och Lisette

På 1/10 sekund vände vi oss och såg Allison tappa 2 saker : ett blodigt rakblad och ett vitt papper.Sedan viskade hon förlåt och tog ett steg fram.
En sekund tog det sedan var hennes kropp nere från det höga skoltaket.En smäll sen låg hon med armar och ben i konstiga vinklar.Det gröna håret var trassligt och blodigt.
Det var som att himmelen öppnade sej och grät över Allisons döda kropp.
Plötsligt var det som att marken närmade sej och mina ben svek mej.

tackar:)

gorde jag?:O

här är en del av den.


Världen i skolan är så olik min hemvärld, folk pratat med mej - fast det är oftast inte så shysta saker, det är faktiskt en hel del på gång där, dock brukar det inte involvera mej, men det är bättre att se på det än att räkna mammas bloss.
Saker rör sig, sitter inte bara stilla på soffan med en öl i handen.
Därför älskar jag skolan, även om jag har exakt två vänner.
Vi är visserligen en liten, instabil grupp människor, men vi håller varandra samman. Och utan de vore jag död, någn av mina sex självmordsförsök hade lyckats, för med en idiotmorsa, misshandlarfarsa ch på råga till altt inga vänner, då går man sönder. That's it.
MEn just denhär dagen hände det något.
Min ena bästa vän, RAchel, kom skrikande mot mej, och hennes svarta hår flög vilt runt hennes söta ansikte. Fan, vad jag önskar att jag såg ut som henne!
''Olivia tänker hoppa!''
Jag fattade absolut ingenting, förutom Olivia. Min andra bsta vän. Men vaddå, hoppa?
''VA?''
Rachel grep tag i min arm och liksom släpade iväg mej till skolhuset.
Ja, på taket stod Olivia, i bara en tunn munkjacka, från Gothic Shop, och huttrade på taket.
Ena handen höll hon i sitt lila hår (Japp, vi älskar konstiga färger), antagligen beredd att hoppa. Hon petade på kanten av det platta taket med sin gröna vans-sko och tittade ner på marken.
Det som var sorgligt var att det var cirka femtio elever ute på skolgården, men ingen brydde sig ens om det. Och det som var ännu värre var, att om det var jag som stod på taket, skulle fortfarande ingen bry sej.

Olivia satte sej ner på kanten.
Jag visste inte vad jag skulle göra.
Det var hemskt.
Min bästa vän tänkte ta sitt liv, jag kunde inget göra här nere.
JAg var helt förstenad av chock och rädsla, så jag kunde inte öppna munnen.
De andra idioterna som gick på skolan brydde sig inte ett skit ingen tittade knappt.
Plötsigt brast nåt.
''Era jävla idioter, ni är så dumma i huvudet! Bryr ni er inte något om nån annan än er själva och era idioter till vänner?!? När vi dör ska jag dansa på era gravar!''
Det fick faktiskt några att vända sig om, jag hörde til och med någon sm ropade ''Gör det inte!''
Men det var försent. Innan jag visste ordet av låg hon där på marken, med nacken och armarna vridna i konstiga, onaturliga vinklar.
Hon var borta.
Och det måste varit ett hemskt slut för Olivia.
För jag hade inte ens ropat ''Sluta''.
Jag hadde varit upptagen med att skrika åt meningslösa idioter, som ändå inte brydde sig. Jag hade inte ens försökt att stoppa henne.
Jag var så hemsk.
Plötsligt märkte jag att marken kom närmare.
Jag kände den regnvåta marken under mina knän.
Sedan armbågarna, tillslut pannan.
Jag låg där på den våta marken med armrna lindade runt knäna i fosterställning och darrade.
Det droppade något på marken.
Först trodde jag att det var novemberregnet, men sedan insåg jag att det var mina egna tårar.

skit i stavfel och trash. Det var typ ett år sedan.

aha men ja kännde igen den.
Har du haft den uppe på bdb innan ?
isf hämtade ja bara inspiration från den;)

Ja, hade den uppe för.. jävligt längesedan.

okay

vad?<3

precis.. ! <3

tack<3lägger upp nästa kapittel imorn tor jag om ja inte gör det idag.får se hur jag gör med den saken^^<3