October
Thursday 21 August 2008 photo 1/1
|
Livet spelar en ett spratt...
jamenar vad är oddsen att man finner någon eller några man kommer vilje leva med resten av sina liv? hur många människor föds med avsaknaden av känslor...
visst jag gråter
visst ja blir arg
visst jag blir sur
men den där sista... är det något som man måste vänjas in vid när man e liten? att alltid höra från föräldrar och syskon att dom älskar en, och att man kramar varann eller pussar varann hejdå och godnatt...
ja skyr det, att bli kramad av någon som vill visa vörnad är för mig hemskt, ja vill springa, fly, inte längre vara med... hemskt men sant, det känns som om jag vet att personen innerst inne inte menar det, som om killen tänker på någon annan och att man bara är något tillfälligt.
Att höra från andra något man tycket att man borde få hört av en speciell, då känns det värst då är jag helt hundra på att jag bara är tillfällig, för jag ser hur allt åter och åter spelas upp inne i huvudet. en sen som inte finns eller har hänt men för mig är det det verkliga.
Och att sen tänka på hur ja beter mig mot andra, man testar, man utforskar, men sen säger det stopp, nu vet ja de mesta och du suger dig fast, nu är du ju såå kär och förväntar dig desamma tillbaka, men sorry, ja förstår inte hur du menar, kär?
För mig är kärlek som ord är för dyslektiker svårt att förstå och helt JÄVLA obegripligt...
Säg att du älskar mig för då springer jag, jag får en ursäkt att gå ifrån dig
Nej ysch och fy, försvinn vill inte höra, du ljuger ju ändå bara....
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/satansekorre/256645810/
Visa toppen
Show footer