Jag drömde om ett lås till en cykel. Ett sånt där plastigt runt lås som man hänger om ekrar och cykelställ. En ung flicka, med det blonda håret hängande i stripor längs ansiktet, inte helt olik mig, lät fingrarna vandra längs låset. Plasten värmdes sakta upp och flickan kunde ana länkarnas metalliska hårdhet under. Hon vandrade längs skolgårdar och gator, och här och där betraktade hon unga män som stannat upp för att fibbla med något; kanske låste de upp sina egna cyklar? Som om det vore den naturligaste saken i världen smög flickan sig på männen bakifrån och ströp dem med cykellåset. Hon hade lika gärna kunnat omfamna offret vänskapligt, så oberörd var hon. Några kved till och gjorde motstånd; andra blev snabbt en livlös tyngd i flickans armar. Själv stod jag en bit bort, relativt oskyddad, och bara såg på. Jag lät hon som såg ut som mig härja fritt på stadens gator. Jag tror inte ens att jag upplevde det jag såg som särskilt upprörande... Du fattas mig.

tack :) du är också fin anna. hoppas att du mår bra.