Blev så glad på stan idag när jag träffade tre fina personer som jag känner sådär litegranna (men gärna lär känna bättre!) - en från Vallby Friluftsmuseum, en från Änglamarken och en från högstadiet. Tre helt olika personligheter som alla råkade vara nära, och på något sätt länkades samman. Oftast är alla-känner-alla-kedjan ett tungt vägande skäl till varför jag bör lämna Västerås snarast; idag kändes det annorlunda. I gräset bredvid Anders togs fenomenet upp igen; jag trivs med dig och kommer sakna dig om du drar. Jag vinkade åt pojken på tåget och han vinkade snart tillbaka; såsom jag vinkat åt hans storebror. Anders antydde att de liknar varandra, och jag konstaterade att han är snygg. Jag tänkte att jag inte vill klippa banden, ta sönder kedjan. Det finns så många unika pärlor och jag vill behålla er. Tomas ringde just innan jag skulle ut och springa. Han berättade om begravningen - de fyra tysta timmarna. Jag tänker på armbandet jag gjorde till dig. Tänker vi på varandra? Jag ser på smygfilmningarna från Iran och inser att det går så snabbt att glömma. Jag har ett helt smyckesskrin fullt; kanske är innehållet så dyrbart att jag inte ens vågar röra vid det? Rädd för att tappa bort, bli bestulen, bli drygt självgod... Kanske är jag hellre avskalad och själv - då jag absolut inte har något att förlora. Tomas ringde också med lite kul! En möhippa =) och påtal om rikedom! Tänk att mina danslektioner som 4åring kunde leda till att jag kan tjäna tusen kronor i timmen :o Ibland undrar jag vad det är för typ av dans som förväntas av mig... När jag var ute och sprang till solnedgången vid vattnet tänkte jag att allt blir så fint som man vill att det ska vara. Jag har sprungit på andra gator, i andra städer och andra länder. SammaLika. Någon kallade Mälaren för en skvalpande dypöl - det måste vara en ovanligt fin sådan =) Tack för allt jag har.

Annons

The photo has no tags

July 2009