Tuesday 13 October 2009 photo 2/6
|
den här är skriven nångång 06
Din tår
En liten tår rinner ner för min kind.
Om man tänker efter så
består bara en tår av
salt och vatten...den betyder ingenting.
Men just den här tåren,
hur liten den än är
så består den av så mycket mer
än bara salt och vatten.
Den är full av all den kärlek,
som finns inne i mig.
En kärlek som inte fått nån chans,
nån riktig chans att blomma ut.
Den tåren är till
dig....
nästa är skriven 27/9-06
Farväl
Nu sitter jag här. Tänker och grubblar på allt som jag har gjort.
Jag blundar och ser bilder framför mig. Har jag verkligen gjort allt dethär, eller är det någon annan jag ser? Det var nog jag iaf.
Jag känner hur mörkret omsluter mig när jag tänker på allt ont som jag har gjort.
Det känns som jag är fastklistrad i stolen. Jag får ingen luft, det spelar ingen roll hur myucket jag drar efter andan, jag får ingen luft.
Hjärtat pulserar fortare och fortare. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om jag har en elefant sittandes på mitt bröst.
Jag försöker dra in syre ner i mina lungor, men det funkar inte längre.
Gång på gång försöker jag utan resultat.
Jag orkar inte längre, inte den här gången. Jag ska ge efter för den här tomheten.
Det tomma, ihåliga intet.
Farväl.
Din tår
En liten tår rinner ner för min kind.
Om man tänker efter så
består bara en tår av
salt och vatten...den betyder ingenting.
Men just den här tåren,
hur liten den än är
så består den av så mycket mer
än bara salt och vatten.
Den är full av all den kärlek,
som finns inne i mig.
En kärlek som inte fått nån chans,
nån riktig chans att blomma ut.
Den tåren är till
dig....
nästa är skriven 27/9-06
Farväl
Nu sitter jag här. Tänker och grubblar på allt som jag har gjort.
Jag blundar och ser bilder framför mig. Har jag verkligen gjort allt dethär, eller är det någon annan jag ser? Det var nog jag iaf.
Jag känner hur mörkret omsluter mig när jag tänker på allt ont som jag har gjort.
Det känns som jag är fastklistrad i stolen. Jag får ingen luft, det spelar ingen roll hur myucket jag drar efter andan, jag får ingen luft.
Hjärtat pulserar fortare och fortare. Jag vet inte vad jag ska göra. Det känns som om jag har en elefant sittandes på mitt bröst.
Jag försöker dra in syre ner i mina lungor, men det funkar inte längre.
Gång på gång försöker jag utan resultat.
Jag orkar inte längre, inte den här gången. Jag ska ge efter för den här tomheten.
Det tomma, ihåliga intet.
Farväl.
Directlink:
http://dayviews.com/scarybitch/416368425/