September
Sunday 2 May 2010 photo 1/1
|
Jag har anlänt till en enorm konsthall. Staden vimmlar av målerier på husväggarna, talande meddelanden, färgstänk, brevlådor med ett patchwork av diverse färgglada och innovativa klistermärken...
Människorna här befinner sig ute, de samlas på tvärgatan och spelar boll, tar en pilsner på kvarterskrogens lilla uteservering där möblerna trängs tillsammans med cyklarna (sådana finns det i oändlighet). Runt hörnet har en halal-slaktare sin lokal, likaså bageriet och ostbutiken. Grönsaksförsäljaren saluför honungsmelon och avokado till bra priser, även dessa fruktstånd ligger i varje gatuhörn, precis som crepes-stånden i Paris.
På Netto förvaras marabous choklad som en dyrgrip bakom disken, precis som tobaken gör hemma i Sverige. Till restaurangen två kvarter bort kan du ta med ditt eget vin till middagen. Du kan dansa zumba på gymmet, så överdesignat att jag först trodde att det var en nattklubb med de ihärdigt blinkande neonljusen.
Bakom en kornblå port, många trappsteg upp i en smal trappa med snidade räcken, med fönster mot innergården där fåglarna aldrig slutar sjunga, där sitter jag nu...
Det gamla vackra trägolvet är svagt vitlaserat, trämöblerna en gammal finish, åldrade med kärlek. Vita väggar, och tomma vita fönster där tre röda äpplen latar sig i solen på fönsterbläcket. Här kommer jag att trivas...
Människorna här befinner sig ute, de samlas på tvärgatan och spelar boll, tar en pilsner på kvarterskrogens lilla uteservering där möblerna trängs tillsammans med cyklarna (sådana finns det i oändlighet). Runt hörnet har en halal-slaktare sin lokal, likaså bageriet och ostbutiken. Grönsaksförsäljaren saluför honungsmelon och avokado till bra priser, även dessa fruktstånd ligger i varje gatuhörn, precis som crepes-stånden i Paris.
På Netto förvaras marabous choklad som en dyrgrip bakom disken, precis som tobaken gör hemma i Sverige. Till restaurangen två kvarter bort kan du ta med ditt eget vin till middagen. Du kan dansa zumba på gymmet, så överdesignat att jag först trodde att det var en nattklubb med de ihärdigt blinkande neonljusen.
Bakom en kornblå port, många trappsteg upp i en smal trappa med snidade räcken, med fönster mot innergården där fåglarna aldrig slutar sjunga, där sitter jag nu...
Det gamla vackra trägolvet är svagt vitlaserat, trämöblerna en gammal finish, åldrade med kärlek. Vita väggar, och tomma vita fönster där tre röda äpplen latar sig i solen på fönsterbläcket. Här kommer jag att trivas...
Visa toppen
Show footer