"Hur går de me striden syster? Dukar dunder i kampen, broder? Låt mig veta. Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du mäkta med? Hur ska du någonsin kunna straffa dig själv tillräcklingt? Svälter du dig själv? Skär du dig? Skär söndr dina armar, skär sönder ditt ansikte? Dämpas ångesten med mer amärta, dämpas ångesten med fler tabletter, dämpas ångesten med mer sprit? Hur länge ska du hålla? Hur länge ska de gå? Förlåt att ja frågar, men jag undrar ju bara! Vad har de utsat dig för? Vilka var övergreppen? Var du bara ett barn när det började? Fick du någonsin vara ett barn? Var det dina föräldrar som gjorde det? Var det dina klasskamrater? När förstod du att det var du själv som var skyldig? När tog du på dig skulden? När började du straffa dig själv? Hur många sorger ska du orka bära, hur mycket smärta ska du orka med? Hur ska du någonsin kunna bli ren? Hur ska någon någonsin kunna älska en sån som dig? Förlåt att jag frågar, men jag undrar ju bara. När ska du förstå att du inte orkar bära allting själv? När ska du tillåta dig att stanna upp och ställa av och se dig om och upptäcka att du inte är så ensam som du tror? ur Jonas Gardells bok "Jenny" måste läsa den me klassen... men en del passar bara så jävla väl in....

Annons

The photo has no tags

October 2008