Tuesday 12 March 2013 photo 2/2
|
ber om ursäkt för bilden.
rasar ner igen,
tappat hoppet om allt.
känner mig allmänt nere.
dumpade min pojkvän häromdagen.
och nu är allt kaos, kan förklara varför.
när jag skulle börja på gymnasiet hade jag massor med ångest,
har socialfobi, och kände ingen på skolan.
började prata med en kille som hade gått på den skolan tidigare.
han sa att han gärna ställde upp och följde med.
var väldigt nervös när jag skulle träffa honom
hade aldrig träffat honom.
men jag visste redan då,
att han var speciell.
att jag skulle känna mig trygg med honom.
det var kärlek vid första ögonkastet, det blev han och jag.
vi träffades varje dag, han följde med till skolan som "personlig assistent" eller vad man ska kalla det.
han följde med mig och såg till att jag åtminstone åt så att jag klarade av att stå upp.
fick inte gå ifrån bordet förrän jag ätit upp.
jag gillade det, jag stod ut med att jag var tvungen att äta upp, bara jag fick vara med honom.
han sa även att om jag skadade mig själv, skulle han ta med mig till psyket.
jag kände just då, jag klarar mig. ska försöka för hans skull.
han visade att han brydde sig om mig,
han ville att jag skulle må bra.
dagen innan vi hade en månad tillsammans,
fick jag veta något som fick mig att bryta ihop.
han hade varit otrogen,
han hade en annan flickvän.
jag sa att det var slut,
sen pratade vi inte mer på cirka 4 månader.
jag saknade honom,
och för cirka 3 veckor sen träffade jag honom igen,
han var på samma café som jag.
mina kompisar hälsade på honom,
kramade honom.
men jag vågade inte.
jag var inte arg längre,
men visste inte om han var arg på mig.
pratade med honom senare via facebook,
han sa att han inte var arg.
dagen efter träffade jag på honom,
han gav mig en kram.
sen några dagar senare så var han och hans kompis på fritidsgården,
dom stod på scenen och growlade och sjöng.
öppnade dörren in till salen där dom var,
helt tomt förutom dom.
gick in och satte mig på golvet och lyssnade.
dom satte sig ner på golvet, och en lugn låt startades.
jag tittade på honom, mitt ex, fick pirret i magen.
han sjöng,
medans hans kompis bara satt bredvid.
jag och mitt ex fick ögonkontakt,
jag svävade på moln.
vi pratade senare på kvällen, och så blev vi tillsammans igen.
efter en vecka så kände jag att han hade sidor som jag inte tyckte om,
han ville inte visa vårat förhållande öppet osv, så jag gjorde slut.
men känslorna försvann ju inte för det.
sen fick jag veta häromdagen att en av mina närmaste vänner och han var " på g ".
jag höll på att flyga i taket.
Min kompis visste mycket väl att jag fortfarande har känslorna kvar,
och det var ganska nyligen det tog slut.
man gör inte så.
PLUS
att hon tidigare sagt att "man tar inte en kompis ex",
"jag skulle inte kunna vara tillsammans med honom, han är som en bror för mig",
"nej jag gillar inte honom"
osv.
Jag och min kompis är nu osams pga det här.
och mitt ex är förbannad på mig.
åh, jag orkar inte.
det låter säkert löjligt,
men han betyder så sjukt mycket för mig.
har aldrig känt såhär.
och det är galet,
för han är inte världens bästa kille.
Söndag - måndag natten låg jag med panikångest,
skakade och grät som aldrig förut.
skar mig också.
igår kväll tog jag några sömntabletter för att jag kände att nu får ödet bestämma, ska jag leva eller inte.
och jag lever än..
suck..
Annons
Anonymous
Thu 14 Mar 2013 20:15
snälla sma mig jag vill så gärna hjälpa dig <3
thestrongwoman
Thu 14 Mar 2013 21:24
Förlåt, men ärligt talat, sluta tjata om mitt nummer.
Ger inte ut det..
Jättegulligt att du bryr dig, men du får skriva pm om du så gärna vill hjälpa mig..
Ger inte ut det..
Jättegulligt att du bryr dig, men du får skriva pm om du så gärna vill hjälpa mig..
Anonymous
Tue 12 Mar 2013 21:41
Försök att inte låta din värld rasa ihop p.g.a en kille. Jag har vart i ungefär samma situation, och jag vet hur jobbigt det kan vara. Blocka honom på facebook, radera era konversationer, bilder och hans nummer, allt, ta bort honom från ditt liv. Jag gjorde det, det går fortare att komma över någon om man slipper påminnas hela tien.
thestrongwoman
Tue 12 Mar 2013 21:45
Spelar ingen roll om jag raderar honom överallt, han brukar vara på samma fritidsgård som jag och vi har gemensamma vänner :(
Anonymous
Tue 12 Mar 2013 23:42
Håller helt med @KLADDK4KA
Det handlar om att sätta gränser för sig själv och hur dåligt man kommer låta sig själv må pga en person. Det må va jobbigt, men det går.
Det handlar om att sätta gränser för sig själv och hur dåligt man kommer låta sig själv må pga en person. Det må va jobbigt, men det går.
Anonymous
Tue 12 Mar 2013 21:20
Det tar slut av en anledning. Undvik ex.
Anonymous
Tue 12 Mar 2013 21:23
Tro mig.
Om det inte är så att man bestämt sig att man inte kan mer pga flytt eller psykisk sjukdom (t.e.x),
är det bäst att inte gå tillbaka. Man måste minnas dem dåliga sidorna.
Om det inte är så att man bestämt sig att man inte kan mer pga flytt eller psykisk sjukdom (t.e.x),
är det bäst att inte gå tillbaka. Man måste minnas dem dåliga sidorna.
Anonymous
Wed 13 Mar 2013 11:16
Det är svårt, ja.
Men det är bara att sätta sig in i det.
Bestämma sig att man ska sluta nu.
(Det är samma sak som med t.ex rakblad)
du måste välja själv att NU är det nog.
Och försöka att ge fan i det trots att det känns som du behöver det.
Men det är bara att sätta sig in i det.
Bestämma sig att man ska sluta nu.
(Det är samma sak som med t.ex rakblad)
du måste välja själv att NU är det nog.
Och försöka att ge fan i det trots att det känns som du behöver det.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/selfharm/513381720/