Monday 18 March 2013 photo 1/4
![]() ![]() ![]() |
Hej.
Jag vill berätta min historia. Inte för JAG vill ha tröst. Utan jag vill ge ER tröst.
Det är inte omöjligt att sluta. Nej, sanningen är den att du inte egentligen vill, eller hur?
Jag kommer inte berätta om mina skärsår, hur djupt jag skar, vad lite jag åt, etc etc.
Men efter jag slutat, ja, första 8 MÅNADERNA var ett helvete.
Men nu, efter dem månaderna, mår jag bättre än någonsin.
Det var ett helvete att komma ut ur allting, jag har haft drygt 5-7 återfall med rakblad, 2 månader med för lite mat (då menar jag att jag åt för lite, inte slutade äta helt).
Det är värt att sluta. Allting med självskadandeinnebörd trycker ner dig djupare i en fallgrop, en du gräver själv.
Du mår inte ens bättre för stunden, det vet du.
Direkt efter rakbladet lämnat huden får du en enda känsla - panik.
Är det värt det?
Du skadar andra. Dina föräldrar, vänner, ja, massor av människor du inte ens kan tänka dig.
Men skit i dem, du skadar DIG. Det skinn du ska bo i resten av ditt liv.
Det skal där din tunna, sköra själ ska bevaras och låsas in.
Du måste ta hand om dig.
Jag vet att det är svårt, omöjligt, ja rent av patetiskt att säga det till dig som mår så dåligt, men vet du?
Den dagen du älskar dig själv, har du funnit äkta kärlek. En kärlek som VARAR, inte sårar.
Våga säga nej. Säga till, stäng inte in allting.
Saker du stänger in får plats att skava.
Försök. Du ska göra misstag, massor av dem, men du försöker i alla fall och lär av dem.
Andas. Kolla runt omkring dig, våran värld är inte så ful, eller hur?
Det finns fula människor - fula själar, dem som vill dig ont.
Men dem kan aldrig ta ifrån dig det här som du ser runt omkring dig.
Träd, fåglar, gräs. Värme, kyla, grått, blått, allting.
Jag pratar gärna med folk. Kommer starta en skype enbart för detta, att prata med folk. Jag kan inte hjälpa dig, få dig att sluta..
men jag kanske kan få det att lätta lite. För det går. DU är stark.
(Ursäkta för rörig text.)
Det är inte omöjligt att sluta. Nej, sanningen är den att du inte egentligen vill, eller hur?
Men efter jag slutat, ja, första 8 MÅNADERNA var ett helvete.
Det var ett helvete att komma ut ur allting, jag har haft drygt 5-7 återfall med rakblad, 2 månader med för lite mat (då menar jag att jag åt för lite, inte slutade äta helt).
Det är värt att sluta. Allting med självskadandeinnebörd trycker ner dig djupare i en fallgrop, en du gräver själv.
Du mår inte ens bättre för stunden, det vet du.
Direkt efter rakbladet lämnat huden får du en enda känsla - panik.
Du skadar andra. Dina föräldrar, vänner, ja, massor av människor du inte ens kan tänka dig.
Men skit i dem, du skadar DIG. Det skinn du ska bo i resten av ditt liv.
Det skal där din tunna, sköra själ ska bevaras och låsas in.
Du måste ta hand om dig.
Våga säga nej. Säga till, stäng inte in allting.
Saker du stänger in får plats att skava.
Försök. Du ska göra misstag, massor av dem, men du försöker i alla fall och lär av dem.
Andas. Kolla runt omkring dig, våran värld är inte så ful, eller hur?
Det finns fula människor - fula själar, dem som vill dig ont.
Men dem kan aldrig ta ifrån dig det här som du ser runt omkring dig.
Träd, fåglar, gräs. Värme, kyla, grått, blått, allting.
(Ursäkta för rörig text.)
Annons
StillAFreak
Sat 23 Mar 2013 13:44
"Du ska göra misstag, massor av dem, men du försöker i alla fall och lär av dem." <-- Den delen gillade jag. Underbart, grymt skrivet, alltihop! :)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
Anonymous
Mon 18 Mar 2013 12:10
jag mår piss
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/selfharm/513467719/