November
Thursday 28 April 2011 photo 1/1
|
Natt i helvetet
Jag har svalt ner en väldig klunk gift. Trenne gånger välsignat det råd man gav mig! Mina inälvor brinner. Det våldsamma giftet förvrider mina lemmar, gör mig formlös, slår mig till marken. Jag dör av törst, jag kvävs, kan inte skrika. Det är helvetet, den eviga pinan! Se hur elden stiger! Jag brinner alldeles som sig bör. Nå, demon!
Jag hade tänkt mig en omvändelse till det goda, till lyckan, frälsningen. Bara jag kunde beskriva den synen, men helvetesluften tål inga hymner! Det var millioner, älskvärda varelser, en mild själisk musik, styrkan och freden, de ädla böjelserna och jag vet inte vad...
De ädla böjelserna!
Och livet går vidare! - Tänk om fördömelsen är evig! En människa som vill stympa sig själv är väl fördömd, inte sant? Jag tror mig vara i helvetet, alltså är jag där. Det är katekesen som går i fullbordan. Jag är en slav under mitt dop. Förädrar, ni är skuld till min olycka på samma gång som er egen. Den oskyldige stackaren! Helvetet kan inte nå hedningarna.
Tig, tig! ... Det är ju bara skam och ånger här: och Satan som säger att elden är oren, att mitt raseri är oerhört dumt. Nog nu! ... Nog med dessa lögner som man viskar mig i örat, nog med alla trollkonster, falska dofter, barnsliga visor. - Och tänka sig att jag ändå har sanningen i min hand, att jag ser vad som är rätt: jag har ett klart och sunt omdöme, jag är färdig för fullkomligheten ... Högfärd! Huden torkar på mitt huvud. Barmhärtighet! Herre, jag är rädd. Jag är törstig, så törstig! Tänk, barndomen, gräset, regnet, sjön som vilade på sina stenar, månskenet då tornuret slog tolv ... och nu är djävulen i klocktornet, Maria! Heliga jungfru! ... Och min fruktansvärda dumhet!
Se, där borta, är det där inte hederliga själar som vill mig väl ... Kom hit ... Men jag har en kudde över munnen, de hör mig inte, det är spöken. Och för övrigt tänker ingen någonsin på sin nästa. Ingen får komma hit. Jag luktar bränt, det är då säkert.
Hallucinationerna är otaliga. Det är i alla fall en sak som jag alltid haft: bristande tro på historien, glömska av alla principer. Men det tiger jag med: diktare och siare skulle bli svartsjuka. Jag är tusen gånger rikare: låt oss vara giriga som havet.
Hörde ni! Var det inte livets urverk som stannade nyss? Nu är jag inte längre på jorden ... Teologien menar allvar, helvetet är med säkerhet nederst - och himlen ovanför ... Extas, mardrömmar, sömn i ett bo av lågor.
Vilken illvillig uppmärksamhet i landskapet ... Satan, Ferdinand, springer med vildhavre ... Jesus vandrar över de purpurröda törnesnåren, utan att böja dem ... Jesus gick ju på det upprörda havet, i lyktskenet såg vi honom upprätt, vit och med bruna flätor, på en smaragdglänsande vågsluttning...
Jag skall uppenbara alla hemligheter: religiösa eller naturhistoriska mysterier, döden, födelsen, framtiden, det förflutna, världens skapelse, intet. Jag är mästare i fantasmagori.
Hör på!...
Alla talanger är mina! ... Det finns ingen här och ändå är någon närvarande: jag vill nog inte lägga ut min skatt till beskådande ... Får det annars lov att vara negersånger eller houridanser? Skall jag göra mig osynlig, skall jag dyka ner och söka efter ringen? Vad vill ni ha? Jag skall göra guld, jag skall framställa läkemedel.
Anförtro er alltså åt mig, tron lindrar, leder, läker. Kom till mig ni alla, till och med de små barnen, så att jag får trösta er, så att någon får öppna sitt hjärta för er - det underbara hjärtat! Stackars arbetande människor! Jag begär inga böner, med ert förtroende skall jag känna mig lycklig.
Och låt mig sedan tänka på mig själv. Det kommer mig att sakna världen mindre. Nu har jag turen att inte lida längre. Mitt liv var bara några ömma galenskaper, det är tragiskt.
Prat! Låt oss göra alla tänkbara grimaser.
Vi måste bestämt vara utanför världen. Det hörs inte längre ett ljud. Min känsel har försvunnit. Å, mitt slott, mitt saxiska land, min pilskog. Och kvällarna, morgnarna, nätterna, dagarna ... Jag är så trött!
Jag borde ha ett helvete för min ilska, ett helvete för mitt högmod - och ett smekningarnas helvete - en hel konsert av helveten.
Jag dör av trötthet. Det är graven, min väg går till maskarna, alla gräsligheters gräsligheter! Satan, din skämtare, du vill upplösa mitt jag med dina trollkonster. Jag protesterar. Jag fordrar ett stygn av din gaffel, en droppe av din eld.
Tänk! Att få stiga upp till livet igen! Att få kasta en blick på våra oformligheter. Och nu detta gift, denna tusen gånger fördömda kyss! Min Gud, barmhärtighet, göm undan mig, jag uppför mig ju så illa. Jag är gömd men ändå inte gömd.
Det är elden som stiger uppåt med sitt offer.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 28 Apr 2011 20:39
var kmr texten ifrån?? O.O
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/semiautomatic/488986024/
Visa toppen
Show footer