November
Monday 29 December 2008 photo 1/1
|
Monday 29 December 2008 photo 1/1
|
|
Natten var hemsk. Jag vaknade och kände hur hjärtat började slå hårdare och fortare. Sen spred sig en smärta ner till magen och ryggen och jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte öppna ögonen men jag fick upp munnen men inte ett ljud. Jag var som förlamad. När jag trodde att det var över kom nästa anfall och var ännu värre. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. När det släppte skakade jag bara och var iskall och blek. Det har hänt förut men inte så kraftigt. Läkarna säger att felet är för litet för att rättas till så jag får fortsätta leva med det som förr. Man är inte kaxig när man tror att man ska dö. I alla fall inte jag. Mamma blev förskräckt av att jag inte kunde ta kontakt med henne genom att ropa ens. Jag är så glad att jag lever. För jag dog inte. Jag är så glad att jag lever.
Visa toppen
Show footer