Det är som om tankarna går runt och runt som en löparbana och ingen kan stoppa dem för de tillhör dig. Det är dig allt tillägnas åt och jag känner inte dina andetag så ofta och jag känner fortfarande doften av dig här hos mig trots att du aldrig varit så nära. Jag låter mig själv tänka på dig. Jag säger att det inte alls är så, intalar mig själv att det här med kärlek bryr jag mig inte om, jag klarar mig ensam men ändå brister allt när man är ensam och man har ingen att utbyta sina tankar med. Jag behöver dela mina tankar om dig med dig och inte med mig själv för det bryter ner mig bit för bit. -Smärtan i att se ens vän kyssa sin pojkvän/flickvän. -Smärtan i att sitta på ett fik ensam för att man inte orkar gråta inför andra. Det är som smärtan när man tänker på dig jämt och ständigt trots att det inte är något, det är smärtan att inte kunna berätta för dig vad jag tänker på och hur det blivit såhär och jag vill bara ha dig här hos mig nu.

Annons

The photo has no tags

November 2010