March
Tuesday 22 September 2015 photo 1/1
|
Jag har bestämt mig för att komma över en person som jag har haft känslor för under en väldigt lång tid.
Vår relation är nog lite komplicerad tror jag, och minst sagt ensidig, för jag har alltid brytt mig om honom mer än vad jag kan beskriva med ord, fast... han har ju inte visat att han bryr sig speciellt mycket om mig. Så det är ju lite av ett problem.
Vi är bästa vänner tror jag, men i början av vår vänskap använde han mig bara för att komma nära min bästa (bästa bästa) vän som han var kär i. Och sen är det ju det där med att han verkar så jävla äckligt obekväm med att krama mig eller hålla min hand (även fast det bara är vi och andra vänner) och han verkar knappt ens bekväm med att vara i närheten av mig hälften av tiden. Jag är en väldigt närgången person när jag är bekväm med folk, jag vill kramas och hålla händer och vara nära, för jag känner lite att det är ett av de bästa sätten man kan visa att man gillar eller älskar någon på.
Jag respekterar ju att han kanske inte är bekväm så, och jag har försökt att respektera det ännu mer för att han har asperger och eftersom att jag har UNS (atypisk autism) så vet jag hur det känns att vara obekväm med att röra vid folk. Det kanske låter lite konstigt med tanke på att jag gillar att vara nära folk jag gillar/älskar/är bekväm med, men om någon som jag inte tycker om så mycket eller nån jag helt enkelt inte känner så blir jag jätteobekväm.
Som sagt, jag har försökt respektera det med honom, fast, asså... han är okej med att röra i princip alla andra personer han träffar/har träffat. Jag har sett honom vara nära hur många personer som helst, både folk han känner och inte, och det har vart allt från att röra händer eller hålla händer eller kramas eller att sitta med axlarna mot varann. Han verkar vara okej om det är vem som helst,
förutom jag då.
Och det har alltid stört mig på nåt sätt, och samtidigt som jag tycker att jag har rätten att vara ledsen över sånt så känns det också som om jag gör fel, för han kanske bara är obekväm med just mig. Av nån anledning.
Fast sanningen är ju att jag vet exakt varför han inte är okej med att röra mig. Det är seriöst för att han tycker att jag är ful. Helt seriöst. Och ska jag vara fullt ärlig så är det fan det löjligaste jag hört i hela mitt liv. Visst, man kan tycka att någon är ful eller oattraktiv, men vad fan håller man på med om man inte ens kan krama sin bästa vän för att man tycker att hen är ful? Jag tycker kanske inte att alla vänner jag har är A+++ jättefina, men jag kramar väl dom ändå för dom är mina vänner, och vänskap ska egentligen inte ha nåt alls med utseendet att göra. Inte enligt mig i alla fall.
Det känns som om jag gör fel med honom hela tiden. Om jag blir arg på honom så får jag dåligt samvete, känner jag romantiska känslor för honom så mår jag dåligt. Han har fått mig att gråta så jävla många gånger, så jävla många fucking gånger, men har han någonsin tröstat mig? nej. Han har pratat med mig en gång när jag har gråtit, och det var för att min bästa vän sa till honom att gå ut och prata.
Han har fått mig att skada mig själv för att jag inte orkat med mig själv och mina egna känslor, han har fått mig att gråta, han har fått mig att oroa mig som fan för hans skull för att han sa till mig en gång att han hade försökt hänga sig. I flera månader hade jag ångest varje gång han sa "jag ska skjuta mig själv" på skämt i skolan. Det är ju logiskt egentligen, att man oroar sig för sin vän om den sagt att den försökt ta sitt liv, men förra veckan sa han att han ljög om det. Han sa att han skämtade, att han inte var seriös. Jag känner på mig att han ljög, men jag vet inte varför han skulle ljuga. För att han ljög om något som är så jävla allvarligt får mig bara att må värre. Tusen gånger värre.
Han är jävligt ytlig och beter sig på ett visst sätt ibland för att folk ska gilla honom, han vågar inte vara sig själv. Jag vågar inte lite på vad han säger för han kanske bara ljuger ihop nåt. Förra helgen var han blöt vid ögonen och jag såg att han hade gråtit men han sa att han inte hade gjort det fastän jag och min bästa vän såg det på honom. Jag sa att det var okej att inte vara okej och jag försökte trösta honom fast jag är ju inte fin nog att trösta honom. Han lyssnar inte och vägrar få hjälp av en förutom om man är smal med ett fint ansikte och bröst och röv. Det är inget fel med att ha allt det, men att han inte verkar lyssna eller bry sig bara för att jag inte ser ut så är så jävla fult.
Jag har haft många fina stunder med honom, vi har haft kul ihop, men det här funkar inte för mig. Jag har nästan gett upp på min allra bästa vän i hela jävla världen för hans skull men han skulle inte göra ett piss för mig egentligen. Alla, ALLA, jag känner har sagt det till mig flera gånger, dom har sagt "han bryr sig inte om dig, varför bryr du dig om honom?" och jag vet fan inte svaret på den frågan. Jag vet inte varför jag bryr mig så mycket som jag gör.
Kanske är det för att jag känner på mig att han kommer falla ner i ett djupt jävla hål snart om han inte fixar sitt liv. Han skiter i princip i skolan, han super ibland och röker. Jag har inget emot att folk röker eller dricker, det får dom göra, fast han borde inte göra det. Det är verkligen inte bra för honom och jag vet inte om han vet det. Jag ser fan inget bra i hans framtid, det kanske är därför jag stöttar honom så mycket och kritiserar vad han håller på med. Jag vill ju hjälpa, så mycket vet jag, fast om han inte vill ha hjälp så antar jag att det kanske är dags att släppa taget.
Nu skrev jag ganska mycket här, fast det känns skönt att få ur mig det. Jag har liksom tänkt på det en hel del på sistone.
Annons
Camera info
Camera Canon EOS 50D
Focal length 200 mm
Aperture f/4.0
Shutter 1/60 s
ISO 100
Comment the photo
666Gaara666
Tue 22 Sep 2015 16:06
Har också haft en vän som varit lite så där. Fast han och jag var inte lika nära som ni verkar ha varit. Däremot så tyckte inte min vän att jag var ful, men så fort någon annan var med oss så dög jag inte till det minsta. Tillslut så insåg jag att han inte ens ville vara vän med mig utan endast utnyttjade mig för sitt egna nöje. Så ja, det satt jävligt långt inne, men tillslut så bröt jag kontakten helt. Efter att han inte kom på en fest jag hade då han påstod sig vara sjuk, men skrev från annan ort än där han bor. Och han har inte hört av sig sedan den dagen (över ett år sedan) så det säger ju det mesta för mig. Jag är glad att jag tillslut insåg hur det låg till, att det bästa för mig var att släppa honom. Tråkigt bara att vi har gemensamma bekanta som jag typ inte träffar heller nu då han alltid är bjuden till dem när jag är bjuden.
SevenNationArmy
Tue 22 Sep 2015 16:35
Jag känner igen mig lite där, fast det är väl lite för att våra situationer är i alla fall lite lika.
Jag är faktiskt lite rädd att jag ska förlora någon gemensam vän vi har ihop, för några av mina bästa vänner är ju vän med honom och så. Fast jag vet ju ändå att jag måste släppa taget, för att hålla fast som jag har gjort i säkert över ett år nu funkar inte.
Jag är faktiskt lite rädd att jag ska förlora någon gemensam vän vi har ihop, för några av mina bästa vänner är ju vän med honom och så. Fast jag vet ju ändå att jag måste släppa taget, för att hålla fast som jag har gjort i säkert över ett år nu funkar inte.
666Gaara666
Tue 22 Sep 2015 16:49
Nä det är ju lika bra att släppa taget fast det är svårt. Allt blir så mycket bättre. :)
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sevennationarmy/520468920/
Visa toppen
Show footer