Tuesday 15 December 2009 photo 1/1
|
Är inte säker på någonting längre.
Jag vet inte vad jag vill alls..
Känns som det inte ens spelar någon roll, jag bryr mig inte.
Håller jag på å tappa livslusten igen?
Jag kanske måste skaffa hjälp...
Ja vet inte vart jag är påväg, ja kan inte längre se en framtid.
Den framtiden ja såg, har jag levt upp till nu.
Få en egen lägenhet va allt ja ville.
Å nu har jag den, är jag lycklig?
Nej..
Känns som jag förlorat mer än jag fått...
Hade du frågat mig för ett år sen, om jag trivdes med mitt liv.
Hade jag sagt, jag tror att något stort är på g...
Å det har hänt mycket dehär året.
Jag har både fått och misst.
Å frågan är, känner jag mig lyckligare nu?
Nej...
Är jag påväg att få ett återfall?
Jag vet inte om jag kan bära det, bära en till depresion.
Är jag så stark?
Nej...
Framtiden.
Varför kan jag inte se någon?
Jag önska jag kunde, se en framtid med mina vänner, en kille...
Kanske barn om en närmare 10 år.. *host host*
Ne men allt dehär en normal människa drömmer om, har inte jag.
Varför slutade jag drömma?
Det känns som mitt liv tog slut för längesen...
Jag existerar, men jag är tom, min själ lämna mig för längesen.
Jag är fast i en kropp som inte fungerar, som inte vill, som inte kan.
Ja känner mig handikappad, fast det inte är något fel på mig.
Jag är fysiskt frisk, men ändå klarar jag inte av de fysiska livet.
som de flesta människor dras till när dom mår psykiskt dåligt är det fysiska, tex jobb eller träning eller å göra något praktiskt.
Men jag klarar inte av det?
FAN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!!
Jag vet inte vad jag vill alls..
Känns som det inte ens spelar någon roll, jag bryr mig inte.
Håller jag på å tappa livslusten igen?
Jag kanske måste skaffa hjälp...
Ja vet inte vart jag är påväg, ja kan inte längre se en framtid.
Den framtiden ja såg, har jag levt upp till nu.
Få en egen lägenhet va allt ja ville.
Å nu har jag den, är jag lycklig?
Nej..
Känns som jag förlorat mer än jag fått...
Hade du frågat mig för ett år sen, om jag trivdes med mitt liv.
Hade jag sagt, jag tror att något stort är på g...
Å det har hänt mycket dehär året.
Jag har både fått och misst.
Å frågan är, känner jag mig lyckligare nu?
Nej...
Är jag påväg att få ett återfall?
Jag vet inte om jag kan bära det, bära en till depresion.
Är jag så stark?
Nej...
Framtiden.
Varför kan jag inte se någon?
Jag önska jag kunde, se en framtid med mina vänner, en kille...
Kanske barn om en närmare 10 år.. *host host*
Ne men allt dehär en normal människa drömmer om, har inte jag.
Varför slutade jag drömma?
Det känns som mitt liv tog slut för längesen...
Jag existerar, men jag är tom, min själ lämna mig för längesen.
Jag är fast i en kropp som inte fungerar, som inte vill, som inte kan.
Jag är fysiskt frisk, men ändå klarar jag inte av de fysiska livet.
som de flesta människor dras till när dom mår psykiskt dåligt är det fysiska, tex jobb eller träning eller å göra något praktiskt.
Men jag klarar inte av det?
FAN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!!!