June
Sunday 12 April 2015 photo 1/2
|
Framtida banner för hemsidan där Myska och Draken serien ska läggas upp, BARA JAG KAN FÅ NER MANGA STUDIO SÅ JAG KAN LÄGGA TILL PRATBUBBLOR OCH TEXT UND ZUN WEITHER ELLER VA.
Jag har gått framåt som fan i mitt artsande och jag är pleased as fuck.
Igen, vit tex med känslor. Markera och läs vid intresse!
Borderline. Skulle nog vara det jag har om något.
Mycket har jag tränat bort/ner själv för, herregud, om någon av er tycker jag är jobbig när jag mår piss NU så fråga @beautifulbakura om hur det var i gymnasiet (vi var alla töntiga och jobbiga, men jaja).
Jag vill alltid ändra på mig och min identitet, för det är kaaanskkeee där problemet ALLTID ligger (i mitt huvud). Som om jag är ett misstag som det är försent att bli av med, så vi får väl uh göra det bästa utav det. Usch.
Jag kan sällan bestämma mig för vad jag vill. Alltid mycket här och där, hit och dit. Inte en, utan flera. Eller inget. Eller allt.
Jag kan få för mig att min bästa vän hatar mig på en sekund.
HELL, jag kan tro helt plötsligt att min hund fakear sin kärlek till mig wtf dude.
Känslorna lever sitt egna lilla liv, min impuls måste jag kämpa med för att inte lyssna på. "NEJ, skärp mig, skicka inte iväg det där meddelandet nu, då blir det bara värre", "Nej, ge inte ALLA dina kontanter till den där tiggaren. Jag kan inte rädda alla!", "Jag behöver inte reagera på ALLT som händer, ignorera är också ett val", "NEJ, det är ingen idé att svälja den där överdosen, det är bara tillfälligt det känns så hår C'MON!", "Ja, den där statusupplägget på fejan är rasistiskt och idiotiskt, men skit i att skriva det, starta inte upp något med någon du pratar knappt med ändå!" usw. Svårt.
Vad är fokus lol????
När det är som allra värst:
Jag generaliserar, ser svart och vitt, tror mig vara det ultimata problemet i allt, tror att jag egentligen inte är omtyckt. Inte önskad, saknad, älskad etc.
Jag vet faktuellt att det INTE är så, men mitt hjärta begs to differ plz.
Jag kan gråta åt minsta lilla, spelar ingen roll om det är pga. något legit ledsamt eller om det är fint! Är jag känslosam den dagen så är ALLT en trigger.
A L L T. Speciellt söta djur (???), ser namn eller bilder på personer som skapar ångest (räcker med första stavelsen och jag är körd för dagen), min hund är lite trött, "Kan du göra disken, gumman?" *börjar gråta*, sms, facebook, tumblr, mail, mobilen. Allt.
Värsta är att jag inte orkar söka hjälp. Det tog allt för att jag skulle ens få en ADHD utredning och den skjuter dom upp hela tiden. Hur lång tid kommer det inte ta då att sätta mig på en borderline utredning? Kanske redan har flyttat till Malmö då, eller dött eller whatever.
Och jag ser ner på mig pga. en eventuell diagnos jag inte kan styra över utan massiv ansträngning. Mitt mantra är "nuet, nuet och återigen nuet" och "det går över" om och om igen, men det behövs mer.
Annons
Comment the photo
Drygdagboken
Mon 13 Apr 2015 00:26
Detta kanske inte kommer att vara till någon hjälp för dig, men jag vill säga det oavsett.
Jag har haft oerhörda svårigheter med mig själv, mina tankar, känslor, handlingar, och diverse ting. En del svårigheter finns rentav fortfarande kvar, och det förekommer fortfarande, även om sällan, stunder där jag känner mig oerhört svag, jobbig eller meningslös. Ibland hjälper det mig dock att minnas hur det har funnits tillfällen i mitt liv då omständigheterna varit betydligt jobbigare, och jag har känt mig betydligt mer ensam och svagare. Jag finns fortfarande kvar dock. Trots en del av de val som jag gjort, så kan jag ej förneka att jag fortfarande är här, på något sätt. Jag har nog egentligen aldrig haft så många problem, utan jag har kanske endast haft ett enda: mig själv. Det kanske låter oerhört negativt, men jag upplever det som något hoppfullt. Jag menar... om problemet är relaterat till mig, så borde ju även lösningen kunna vara det? Därför är jag min egna lösning. Det är dock enbart ett sätt att se på saken. Jag är dock säker på en sak. Om jag kan överleva mig själv, så kan jag säkerligen överleva allt annat också. Jag har gjort det så här långt, och jag har inga större tvivel kring att jag kan fortsätta ett bra tag till. Jag vet inte om något av detta säger dig något, men det är ändå det som jag har valt att berätta.
Jag har haft oerhörda svårigheter med mig själv, mina tankar, känslor, handlingar, och diverse ting. En del svårigheter finns rentav fortfarande kvar, och det förekommer fortfarande, även om sällan, stunder där jag känner mig oerhört svag, jobbig eller meningslös. Ibland hjälper det mig dock att minnas hur det har funnits tillfällen i mitt liv då omständigheterna varit betydligt jobbigare, och jag har känt mig betydligt mer ensam och svagare. Jag finns fortfarande kvar dock. Trots en del av de val som jag gjort, så kan jag ej förneka att jag fortfarande är här, på något sätt. Jag har nog egentligen aldrig haft så många problem, utan jag har kanske endast haft ett enda: mig själv. Det kanske låter oerhört negativt, men jag upplever det som något hoppfullt. Jag menar... om problemet är relaterat till mig, så borde ju även lösningen kunna vara det? Därför är jag min egna lösning. Det är dock enbart ett sätt att se på saken. Jag är dock säker på en sak. Om jag kan överleva mig själv, så kan jag säkerligen överleva allt annat också. Jag har gjort det så här långt, och jag har inga större tvivel kring att jag kan fortsätta ett bra tag till. Jag vet inte om något av detta säger dig något, men det är ändå det som jag har valt att berätta.
1 comments on this photo
Visa toppen
Show footer