Idag har jag sett på den koreanska filmen The Classic.
Jag tyckte den blev lite sådär långtråkig efter halva och spolade fram lite men följde ändå konversationerna. Sen kom jag till slutet. Då grät både båda huvudrollerna som var tjejer och de båda manliga huvudrollerna - utan dessutom jag. Jag storlipade innan den första manliga huvudrollen grät. En av de finaste historierna i film jag nånsin sett.
Kwak Jae-yong är verkligen en regissör som kan få mig att storlipa. <3
Kärlek till denna filmen alltså. Se den. Går inte att ångra.
Älskar slutet på koreanska filmer, men deras oväntade twister.

det handlar om en tjej som läser sin mammas kärleksbrev till och från hennes livs kärlek, man får se storyn med mamman och killen parallellt med dotters story i nutid. mamman är bortlovad till en kille som hon inte älskar (som sedan hänger sig för han e olycklig) och e trots allt jättekär i hans bästa vän som skriver kärleksbrev till henne (åt killen hon är bortlovad till). komplicerat, jag vet. fast igentligen inte :P på samma gång har dottern en kille hos e jättekär i som inte är intresserad av henne. mammans livs kärlek drar ut i krig och när han kommer tillbaka säger han att han gift om sig till henne men sen märker mamman att han e blind. vilket e jättehemskt. usch vad jag grät. mamman gifter i alla fall om sig och får sin dotter och hennes livs kärlek dör och hon får reda på att han inte alls gifte sig förrän efter hon gjort det. och han fick en son. sonen visar sig vara killen som dottern är kär i och det får dom reda på när hon berättar om mammans kärleksbrev till killen hon e kär i (som då visat att han tydligen var kär i henne med) och han börjar gråta. usch vad alla grät. men den är verkligen jättesöt. fast hemsk. älskar de enorma twisterna i slutet på koreanska kärleksfilmer. jag satt och gapade såhär--> :O och typ satt och sa "NEJ NEJ NEJ" hela slutet mellan tårarna. hahha. såg på den på youtube <3 SAKNAR DIG CATTIS <3