Jag behöver vara kreativ. Skicka mig en eller två karaktärer som jag vet om, mina egna eller andras, så skriver jag en kort liten whatever med dessa i motkommentaren.
Och nej, inga karaktärer från animés eller böcker eftersom Edward Cullen blir en risk då. Bara EGENSKAPADE, so to speak.

Och ja, det är Sasuke som smexar upp Neji :'D

Och så målades himlen i klarrött blod i det att eldarna från Vita Huset steg meterhögt. Gentemot denna tavla av kaos och förstörelse så avtecknade sig en enda man, en enda siluett. Tim Kronqvist höjde sina krökta händer och...<br />
<br />
*host, harkel* Nej, okej då:<br />
<br />
Planen var perfekt.<br />
"Du kilar in, slänger iväg en kunai på jycken, och kastar dig in i skjulet. Sen tar du grejjerna och schappar!"<br />
Helt perfekt.<br />
"Men vafan! Va gör du då!?"<br />
... <br />
Fan. Han hade märkt det.<br />
"Jag... jag täcker dig, för helvete! Jag täcker dig asmycket! Bakifrån och sånt!"<br />
"VA!?"<br />
"Varför titt- NEJ! INTE SÅ! Jävla bög... Nej, jag menar, alltså - jag ser till att ingen kommer!"<br />
"Men det är väl klart att nån kommer! Jahiko-san kommer knappast bli GLAD över att vi tar hennes syltburkar!"<br />
"Jo, men asså... eh..."<br />
"Helvete heller Yaa. Jag tar vovven, och du fixar sylten."<br />
"Men... Gah, FINT! Fan vad du ska tjata!"<br />
<br />
"YAA! YUU! KOM TILLBAKA HIT ERA SNORUNGAR SÅ SKA JAG MINSANN SE TILL ATT LÄRA ER ETT OCH ANNAT!"<br />
Små sandaler landade i det frostiga gräset tillsammans med en andfådd flämtning. En annan anlände strax därefter; snubblade till, och tappade fumlande sitt grepp. En av glasburkarna gled ur den blonde pojkens famn och gick till marken med ett högljutt kraschande - spred ut sitt röda innehåll över den vitkantade trädgården.<br />
"Helvete Yaa!" morrade Uryuu och hejdade sig just som han skulle till att börja springa ut på det öppna, vårgeggiga fältet. Den vithåriges andedräkt stod som en sky ikring honom i den kyliga morgonen och den alltför stora mössan hotade att trilla ner över ett av de olikfärgade ögonen. Han gjorde små, jäktande rörelser med händerna. "Skynda dig, för fan! Skynda!"<br />
"Men sluta stressa!!" fräste Yasashii i gengäld, kastade en blåögd och lätt panikslagen blick över axeln på den rultiga kvinna som rusat ut från sitt hus och nu närmade sig trädgårdsmuren de precis klättrat över.<br />
"KOM HIT SADE JAG!"<br />
Kvinnan hade ju rent enorma lungor!<br />
Uryuu behövde inte mana honom mer, för Yasashii hade redan börjat springa. Passerade sin kamrat med ett högt utrop, varpå han dök in bland de vissnande majsskälkarna; tätt följd av den andre, något långsammare.<br />
Innan Jachiko visste ordet av så hade de två busfröna försvunnit, och då hon själv kom fram till fältet med andan i halsen så hötte hon med näven efter dem.<br />
"FÖRBANNE ER! BANNE ER SÄGER JAG!" Rösten bröts på det sista, för riktigt så stora lungor hade den äldre kvinnan minsann inte. Hon vek sig, väsande, och svepte en gråsprängd hårlsinga ur ögonen. Skakade irriterat på huvudet och vände för att gå in till värmen igen.<br />
De där förbannade snorungarna... Yaa och Yuu.