...

Känns konstigt att skriva med dig. Jag klarar knappt av det. Ska bli skönt att få det avklarat senare. Önskar verkligen att det inte var så länge dit. Jag undrar hur det kommer kännas. Kommer jag att få panik, kommer jag sitta och nerva, kommer jag gråta, kommer jag bli arg? Jag undrar över det. Har skrivkramp så jag kommer antagligen inte att skriva speciellt mycket.

Jaja, nu kan vi prata om något helt annat. Men vad? Skräcken inför att sitta och prata med dig och riva upp gamla sår och strö salt i dem är inte något jag ser fram emot. Jag vill verkligen ha skolsköterskan vid mig, ta det inte som ett möte utan ta det som ett snack med mig  och Wiktor, och att jag har psykiskt stöd med mig. Jag ska be henne att inte säga någonting.

Nu ska jag duscha, ha det fint..