Ja så har man hamnat här igen då. Brukar lätt sluta så när jag på något sett har en motgång eller innsikt i mitt liv. Förstår inte varför alla tankar kommer på natten, antar att det är den enda tiden på dygnet då man verkligen släpper taget om sitt medvetande och verkligen är ärlig mot sig själv för en stund. Känner mig som en jävla idiot som sitter och skriver här men jag vet att detta är det ända som kan få mig slappna av och tänka i rätt banor igen.

Tror detta är problemet med att vara en tänkande person, jag tror jag många gånger överanalyserar mig själv och mitt beteende. Jag brukar ofta tänka hur viktigt det är för oss att analysera vårt eget beteende för att kunna utvecklas och bli till en bättre människa. Jag har dock aldrig tänkt på hur krävande det kan vara att alltid ha hjärnan på helvarv, att aldrig riktigt kunna slappna av. Antar att det är därför jag finner frid i min träning. Det är en av dom få gångerna jag verkligen inte tänker på något annat än att just träna.

Vad är det då jag tänker på, ja det är verkligen en bra fråga. Tror det ungefär är samma frågor som alla ställer sig. Vad är det jag ska göra med mitt liv? Vem är jag? och var befinner jag mig om 5 år?. Ibland får jag tanken om hur själviskt det är att vara så fokuserad runt sig själv som man faktiskt är, jag är ju inte viktig? Jag är en ytterst liten del av den stora kakan. Det viktigaste är nog egentligen att tänka på de människorna du har runt omkring dig, vad kan du göra för att göra deras vardag bättre? Det behöver inte vara något speciellt överhuvudtaget, du kanske ler åt en helt random person på bussen och får ett leende tillbaka och om du nu väl inte skulle få något tillbaka så har du förgyllt den personens vardag även om dem själva inte vill medge det.

Jag tror alla borde släppa lite på sin fasad och ge lite mer av sig själv, man får ju så mycket tillbaka det är en sak jag är säker på. Alla är så jävla inramade i dagens samhälle, alla är reserverade. Allt ska vara på ett speciellt sätt och om man beter sig annorlunda är man konstig. Jag avundas verkligen personer som sticker ut och verkligen vågar vara sig själv och stå för den dem faktiskt är. Något som blir mer och mer ovanligt dessa dagar. Antar det är priset man får ta av att leva i ett kontrollsamhälle, för det är ju faktiskt det vi gör. Men det är bara att gilla läget ta sin kölapp och ställa sig i led och le fint för det är vad alla vill att vi ska göra.

Imorgon skall jag vakna upp med ett leende på läpparna vara extra snäll mot mina närmaste. le åt en helt främmande människa, förhoppningsvis få ett leende tillbaka. Det finns så mycket att uppleva, så många att göra lyckliga. För om folk omkring mig är lyckliga blir min vardag så mycket enklare. Kanske jag till och med finner det jag letar efter.

Klockan börjar närma sig 2:15 och jag skall upp och jobba klockan 8 imorgon och det känns faktiskt helt okej. Tur att jag känner mig själv så väl som jag gör, jag mår bra av att skriva!

Ha det bra och ta hand om er själv och varandra.

Annons

The photo has no tags

March 2011