För exakt 17 år sen förlorade min familj och släkt en underbar människa.
En mor, en syster, moster, sambo och dotter. Alla har vi frågor som vill bli besvarade men kommer man någonsin få ett svar?
Vila i frid älskade mamma, Pia Turtiainen.

Detta är talet som hölls på hennes begravning:

Vad vi nu fylls av är en känsla av litenhet, oförmåga, och något pressar mot vårt bröst , som gör att vi blir små och svaga inför den tyngd som finns i vad vi mött i vårt liv. Det kan just nu kännas mycket stumt och bedövat, tomt som om vi famlar i ett grått vakuum. Det skrämmer vårt allra innersta och när vi blir svaga så kommer vi i kontakt med vår sårbarhet! Vad vi nu varit med om är ett möte med Pia, vi har haft del i hennes liv, precis som hon har haft i vårt. Det har varit ett möte, som givetvis har varit helt olika för var och en. Alla har sin bild av Pia och av sitt möte med henne. Och att leva är att ibland skratta tillsammans, gråta, bli upprörd, längta, vilja, lyssna, våga, kämpa, rösta, ta vara på, uthärda, lida, glädjas, bli inspererad, bli trött och inte vilja, att välja och att välja bort, att också väljas brt. Så är livet både mörkt ch ljust och att mötas två människor innebär att dela både i ljuset och i mörkret tillsammans. När vi kan leva med både ljuset och mörkret når vi fram till en fast grund, en klippa som bär namnet KÄRLEKEN. Kärleken dör aldrig, den förgås inte, den kan inte bara söka sitt eget, den tror allting, den uthärdar allting, allting bär den!
Men också för att nå dit måste vi kunna ta emot vad denna kärlek vill ge, låta oss bli fyllda av den kraft som kan bära oss, uthärda oss när vi inte orkar uthärda, tro i vårt ställe, leda oss framåt mot sig själv. Det vi har gemensamt med Pia att hon som vi, vill nå dit och det vi är lovade är att inget skall skilja oss från den kärlek som finns, vare sig död, vår egen ondska eller andras, skall kunna hindra kärlekens väg. Men vi måste våga ta emot även om livets ansikte i denna stund känns hårt och obarmhärtligt. Det vi kan göra nu är att ta in till vårt innersta det som är heligt för oss i tro på det löftet att det som har skett i kärlek alltid kommer att leva och den vi älskar kommer att leva, när vi möts i den andliga dimensionen. Men då måste vi våga lämna allt som inte varit av kärlek.

Annons

The photo has no tags

Anonymous Sun 17 Oct 2010 12:15

M-Persson Sun 10 Oct 2010 12:50

2 comments on this photo

March 2013